En helt vanlig torsdag...

I torsdags fixade jag äntligen alla mina klasser, och jag fick det precis som jag ville. Jag ville ha mer arabiska, så nu blir det 15 (!) timmar i veckan i stället för 5! Kommer förhoppningsvis kunna kommunisera lite med folk hyfsat snart...! På kvällen hade jag stämt träff med Ahmed klockan 7. Han och två kompisar träffade mej utanför AUC i ena kompisens jeep, absolut den finaste bil jag varit i sen jag kom till Egypten! Vi åkte till en nattklubb som var väldigt egyptisk och inte serverade nån alkohol, men det var skitkul i alla fall! Det är alltid lika roligt att dansa till arabisk pop. Ena kompisens bror är gift med Ahmeds syster (alla verkar vara släkt med alla här) så vid 12-tiden åkte vi hem till hans familj. Jag hade inte träffat den här familjen förut förutom väldigt kort på bröllopet, och dom var så himla glada att jag kom och hälsade på. Alla skulle pussa och nypa mina kinder hela tiden, och dom fixade håret och sminkade mej, haha! Jag kände mej som en liten barbiedocka! Ingen kunde nån engelska, så jag fick förlita mej på Ahmeds något begränsade språkkunskaper, men det gick bra i alla fall. Kommer nog lära mej arabiska jättefort på det här sättet. Förutom familjen var det ca. 10 andra personer där som alla verkade vara släkt på nåt vis... Tots att vi kom dit mitt i natten var det ingen som verkade ha en tanke på att gå och lägga sej, egyptier har minst sagt sena vanor. Klockan halv två på natten tyckte dom att det var dags för middag, så matbordet fylldes med kofta, grillad kyckling, pitabröd, sallad, tahini och baba ghanouch. Mums!!! I Egypten får man mat i vartenda hem man kommer till, det är del av deras otroligt gästvänliga kultur. Sen sitter alla och tittar så att man äter riktigt ordentligt, och blir oerhört sårade om man inte äter så mycket. Och att säga nej till mat helt för att man inte är hungrig är uteslutet, det skulle vara väldigt ohövligt... Så ska man till mer än en familj på kort tid så gäller det att vara rejält hungrig från början och planera sitt matintag! Runt kl. 3 åkte vi till Ahmeds andra bror, den familjen som jag redan har tillbringat en del tid med. Det är betydligt lugnare hemma hos dom, så det är ganska skönt. Självklart var jag tvungen att äta även där, men som tur var nöjde dom sej med en smörgås... Kl. 4 på morgonen tyckte dom att det var dags för 7-åriga lilla Omar att gå och lägga sej (!) medan resten av oss satt uppe till 8 och drack oräkneligt många koppar te....