Min rummis har en förkärlek till smöriga ballader typ Mariah Careys "Without you", och Whitney Houstons äldre ballader, så nu sitter jag här och lyssnar på "I will always love you" och tänker sentimentalt på tryckare som man dansade i 4:an. Det var tider det... Imorgon blir det mycket love för då ska jag på bröllop! Har blivit lite kompis med en polis som jobbar här i närheten, och han har bjudit in mej till sin brors bröllop! Så idag har jag varit och fått manikyr och pedikyr (för sissådär 70 spänn) för jag tänkte att ska man på egyptiskt bröllop så kan man ju faktiskt inte se ut hur som helst! Men nu är jag fin! Det var jättekul att gå till den lilla lokala skönhetssalongen med alla egyptiska kvinnor som färgade håret eller plockade ögonbrynen eller fick mustaschen vaxad. Alla satt och pratade med varandra, och även om jag inte förstog ett ord så var det underbart att bara sitta där och titta. I ett sånt här samhälle som är så otroligt segregerat mellan män och kvinnor, bildas det liksom en kvinnokultur som är väldigt fin och som jag känner mej oerhört lyckligt lottad att få en inblick i.
I morgon ska jag alltså på bröllop! Var ju lite tveksam till om det var vettigt att gå, men lokalen ligger väldigt nära där jag bor så jag vet precis hur man kommer dit och hem. Och polisen, Ahmed (en annan Ahmed, inte han som jag berättade om förut. Typ 95% av killarna här verkar heta Ahmed...) har gett mej ett riktigt inbjudningskort och vill så himla gärna att jag kommer. Så jag tänkte att vad fasen, hur ofta har man chansen att gå på egyptiskt bröllop? I och för sig blev jag bjuden till ett bröllop av en av dörrvakterna här i huset idag... folk verkar gifta sig hela tiden i det här landet! Han uttryckte sig lite roligt när han frågade mej, han sa "you want to go to marriage with me?" Shit tänkte jag, nä honom vill jag faktiskt inte gifta mej med. Och inga kamaler blev jag erbjuden heller... Men sen visade det sej ju att han menade "wedding" och att det är hans kompis bröllop.
Idag åkte alla amerikanska "study abroad students" till Alexandria, så nu är det bara jag och John och hans rummis Nick här, för dom åkte med ett annat program. Dom skulle gå och köpa en sheeshah idag, så ikväll ska jag dit och sitta på deras underbara balkong och röka sheeshah och dricka kaffe från Yemen... Igår träffade jag en tjej från Yemen i min korridor. Hon gav mej lite prydnadssaker och en jättepåse med kaffe från Yemen, som enligt henne är det bästa kaffet i världen. Så det låter ju lovande! Vet inte så mycket om Yemen, men nu vill jag ju åka dit! Hon var en skitbra ambassadör för sitt land och visade mej filmsnuttar och kort och Yemenska (?) kläder och allt möjligt, haha! Man träffar verkligen intressanta människor här!
Imorgon börjar min orientation på universitetet. I fyra dar ska vi sitta där och lära oss allt om AUC... Det verkar rätt trisst, och det kommer typ bara vara freshmen där... Men det är obligatoriskt så jag måste nog gå, tyvärr. Det kanske blir lite dåligt med bloggandet imorgon eftersom jag ska på både orientation och bröllop, men på torsdag återkommer jag med en rapport från bröllopet, samt bilder! Ma salaama tills dess!
tisdag 30 januari 2007
måndag 29 januari 2007
kamelägare?
Igår blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mej att gifta mej men en kille för 100 kamaler. Vad ska jag med dom till, undrade jag. Och var skulle jag förvara 100 kamaler?? "Åk till Giza och sälj dom" föreslog han. "Du kommer bli stenrik och du kan betala din tuition till universitetet!" Haha, ska fundera på det...
Studier i Kairo?
Hade en comment på bloggen idag från en anonym person som undrar vad jag menar med studier i Kairo. Jag vet inte om personen i fråga undrar varför jag pluggar här, eller om hon/han ironiskt menade att det verkar vara lite mycket party och lite studier... Svaret på fråga nummer två är mycket enkelt: skolan börjar inte förrän den 4:e februari. Fram tills dess tänker jag såklart ha så roligt och se så mycket som möjligt! Den 4:e börjar allvaret med engelska, filosofiskt tänkande, klassisk arabisk litteratur, introduktion till islam, samt arabiska 4 dagar i veckan! Det blir tungt.... Men jag ser fram emot det också, framför allt för att få träffa lite nya människor!
Anledningen till att jag pluggar i Kairo är väl ett intresse för Mellanöstern och Afrika, och här är man ju mitt i smeten. Med mitt major, internationella relationer, finns det väl inte så många bättre ställen att specialisera sej på än just detta? Jag går även stenhårt in för att lära mej arabiska, som jag hoppas kommer ge mej ett toppjobb för FN i framtiden, inshallah! Nä då, men det är ju ett viktigt språk idag tycker jag.
Anyway... Gårdagen var ganska händelselös. Vi var några som käkade middag hemma hos John, och sen gick vi ut en liten sväng. Igår på dan åkte jag och John till marknaden Khan El Khalili och köpte en massa kryddor som vi inte visste hur man skulle använda, men maten blev lyckligtvis skitgod. Gjorde även en sallad som jag var säker på att vi skulle få diarré av... Regel nr.1 i Kairo, ät inte sallad!!! Bakterierna är så annorluna och svåra att tvätta bort att man får räkna med 1-2 dar på toaletten. Men jag verkar ha klarat mej, har dock inte hört nåt från dom andra....
Efter sådär en vecka i Kairo börjar jag definitivt känna mej hemmastadd. Ju mindre förvirrad man ser ut, desto mindre ser man ut som en turist. Har börjat lära mej att gå över stora gator också, vilket jag är otroligt stolt över. Tricket är att man måste ta gatan i etapper, man kan aldrig räkna med att komma över hela gatan i ett svep. Man går en fil eller kanske två, och sen får man stanna mitt i trafiken tills det finns en liten lucka och man kan gå vidare. Det är ett helt system! Folk här är verkligen jättetrevliga och hjälpsamma, och man känner sej säker nästan överallt. Hörde några amerikanska tjejer som klagade på att dom blev så hiiimla trakaserade på gatan! Ursäkta, men vi kan knappast bo i samma stad! Det är klart att man drar till sej uppmärksamhet , men man möts bara av leenden och vinkar och några "hello och "welcome to Cairo!" Paranoida amerikaner...
En intressant sak som jag har kommit fram till är att slöjan, hejab, på tjejer verkar ha lite omvänd effekt. Meningen är väl att den ska avsexualisera tjejen eller kvinnan, men dom utländska killar som jag har pratat med tycker att det är enormt erotiskt med alla beslöjade tjejer här! Haha, det var väl kanske inte det som var tanken. Men det lämnar ju onekligen något åt fantasin...
Nehej, nu ringer mat och sovklockan... Maaaat!!!
Anledningen till att jag pluggar i Kairo är väl ett intresse för Mellanöstern och Afrika, och här är man ju mitt i smeten. Med mitt major, internationella relationer, finns det väl inte så många bättre ställen att specialisera sej på än just detta? Jag går även stenhårt in för att lära mej arabiska, som jag hoppas kommer ge mej ett toppjobb för FN i framtiden, inshallah! Nä då, men det är ju ett viktigt språk idag tycker jag.
Anyway... Gårdagen var ganska händelselös. Vi var några som käkade middag hemma hos John, och sen gick vi ut en liten sväng. Igår på dan åkte jag och John till marknaden Khan El Khalili och köpte en massa kryddor som vi inte visste hur man skulle använda, men maten blev lyckligtvis skitgod. Gjorde även en sallad som jag var säker på att vi skulle få diarré av... Regel nr.1 i Kairo, ät inte sallad!!! Bakterierna är så annorluna och svåra att tvätta bort att man får räkna med 1-2 dar på toaletten. Men jag verkar ha klarat mej, har dock inte hört nåt från dom andra....
Efter sådär en vecka i Kairo börjar jag definitivt känna mej hemmastadd. Ju mindre förvirrad man ser ut, desto mindre ser man ut som en turist. Har börjat lära mej att gå över stora gator också, vilket jag är otroligt stolt över. Tricket är att man måste ta gatan i etapper, man kan aldrig räkna med att komma över hela gatan i ett svep. Man går en fil eller kanske två, och sen får man stanna mitt i trafiken tills det finns en liten lucka och man kan gå vidare. Det är ett helt system! Folk här är verkligen jättetrevliga och hjälpsamma, och man känner sej säker nästan överallt. Hörde några amerikanska tjejer som klagade på att dom blev så hiiimla trakaserade på gatan! Ursäkta, men vi kan knappast bo i samma stad! Det är klart att man drar till sej uppmärksamhet , men man möts bara av leenden och vinkar och några "hello och "welcome to Cairo!" Paranoida amerikaner...
En intressant sak som jag har kommit fram till är att slöjan, hejab, på tjejer verkar ha lite omvänd effekt. Meningen är väl att den ska avsexualisera tjejen eller kvinnan, men dom utländska killar som jag har pratat med tycker att det är enormt erotiskt med alla beslöjade tjejer här! Haha, det var väl kanske inte det som var tanken. Men det lämnar ju onekligen något åt fantasin...
Nehej, nu ringer mat och sovklockan... Maaaat!!!
söndag 28 januari 2007
Heineken och fulla portvakter
Jaha, igår var en väldigt soft dag... Gick ut vid 3-tiden för att äta lunch med Dan. Jag käkade Kofta, men kan inte komma över hur äckligt det låter på svenska. Påminner mej om Sällskapsresan när en av tjejerna går ut med en spanjor och får äta "gamla kläder".... Efter det träffade vi Joe, och vi gick till en "ahwa" vilket är ett litet café där man dricker kaffe och röker sheeshah. Vi delade på en sheeshah med äppelsmak (mamma och pappa, jag veeeet!! Vattenpipa är skitfarligt...) och pratade livet. Tog sedan en promenad runt typ halva Zamalek, vilket är ganska mycket. Under dagen hade John lyckats få tag på en lägenhet, så på kvällen var vi ditbjudna på hemlagad middag! Gud, vad skönt att vara i nåns lägenhet, annars är man alltid så bevakad av alla miljoner vakter... Vi gick till ett ställe som heter "drinkys" vilket är ett av dom få ställen där man kan köpa öl och vin. Dom levererar även hem till folk! Vi köpte ett flak Heineken, och fick skämmas ögonen ur oss när vi gick hem genom stan...fast det var rätt många som frågade om dom inte kunde få en burk, haha! När vi kom fram ville portvakten hjälpa till att bära. Som tack bad han om lite whiskey. John gav honom lite i en mugg som han drack i ett svep. Sen tog han själv whiskeyflaskan och fyllde koppen till bredden!!! Hahhah, vi trodde inte våra ögon. Sedan tog han två Heineken och sa see you later och försvann ut i trapphuset. Tydligen hade han delat med sig till dom andra portvakterna, för när jag gick hem efter några timmar var dom aspackade allihop! Haha, man kan verkligen känna sej säker med sånna portvakter!
Kvällen förlöpte i övrigt rätt lugnt. Det tillkom en del andra AUC elever senare, så tillslut var vi rätt många. Tyvärr kommer nästa alla från östkusten i USA och alla känner nån på nån annans universitet, så mycket tid gick åt till att komma fram till om man kände samma personer... Sånt kan man ju inte sitta och lyssna på tänkte jag, så vid 12-tiden var jag den första som bestämde mej för att gå hem.
Ok, nu måste jag skynda mej till universitetet för att fixa lite grejer! Ma Salaama på er!!!
Kvällen förlöpte i övrigt rätt lugnt. Det tillkom en del andra AUC elever senare, så tillslut var vi rätt många. Tyvärr kommer nästa alla från östkusten i USA och alla känner nån på nån annans universitet, så mycket tid gick åt till att komma fram till om man kände samma personer... Sånt kan man ju inte sitta och lyssna på tänkte jag, så vid 12-tiden var jag den första som bestämde mej för att gå hem.
Ok, nu måste jag skynda mej till universitetet för att fixa lite grejer! Ma Salaama på er!!!
lördag 27 januari 2007
party party...
Idag är jag upp tidigt, klockan är bara 12 och jag är nästan redo att stiga upp ur sängen! Shit, vad man har vänt på dygnet... Igår kunde jag inte släpa mig upp ur sängen förran vid 3-tiden, när mamma ringde och undrade om jag inte skulle stiga upp.. Hon hade precis läst min blogg och var lite orolig över hästridandet. "Du kan ju faktiskt ramla av och slå dej!!" Haha, mammor... Man måste ju leva lite också!
När jag äntligen hade lyckats släpa mej ur sängen tog jag en liten promenad runt Zamalek där jag bor. Det är helt otroligt hur stilla Kairo är på fredagar. Det är muslimernas heligaste dag på veckan, och alla går till moskén. Männen går omkring och ser fromma ut i sina långa klänningar, och det är väldigt få bilar ute. Otroligt skönt som omväxling. Jag har ännu inte lärt mej hitta så bra i Zamalek, så jag lyckades gå tillbaka till samma gata 3-4 gånger. Det satt en grupp äldre män och pratade vid nån portuppgång, och varje gång jag gick förbi så skrattade dom och vinkade, haha!
På kvällen gick jag ut med John och Thalia och några andra killar från AUC (American University in Cairo). Vi gick först tillbaka till samma bar som i förrgår, och sen till nåt annat ställe... Kairo verkar krylla av barer bara man vet var dom ligger. Dom flesta av dom här ställena skulle man aldrig kunna se från gatan för dom är så väl gömda. När barerna stängde traskade/ragglade vi iväg till Marriott hotel, där dom har nattklubb. Där dansade vi till lite cool arabisk musik! När även nattklubben stängde vid 2-tiden, började jag prata med några personer som visade sig vara norrmän! Dom var alla studenter på AUC, och vi blev hembjudna till deras lägenhet. Vid 4-snåret hade jag och min kompis Dan fått nog, så vi gav oss ut på falafeljakt. Vi hittade nåt litet suspekt matställe som inte såg så vidare rent ut, men vi var skithungriga och det var det enda stället som var öppet.... men än har jag inte blivit sjuk i alla fall! Vid 5 låg jag i sängen med morgonbönen ekandes i bakgrunden...
När jag äntligen hade lyckats släpa mej ur sängen tog jag en liten promenad runt Zamalek där jag bor. Det är helt otroligt hur stilla Kairo är på fredagar. Det är muslimernas heligaste dag på veckan, och alla går till moskén. Männen går omkring och ser fromma ut i sina långa klänningar, och det är väldigt få bilar ute. Otroligt skönt som omväxling. Jag har ännu inte lärt mej hitta så bra i Zamalek, så jag lyckades gå tillbaka till samma gata 3-4 gånger. Det satt en grupp äldre män och pratade vid nån portuppgång, och varje gång jag gick förbi så skrattade dom och vinkade, haha!
På kvällen gick jag ut med John och Thalia och några andra killar från AUC (American University in Cairo). Vi gick först tillbaka till samma bar som i förrgår, och sen till nåt annat ställe... Kairo verkar krylla av barer bara man vet var dom ligger. Dom flesta av dom här ställena skulle man aldrig kunna se från gatan för dom är så väl gömda. När barerna stängde traskade/ragglade vi iväg till Marriott hotel, där dom har nattklubb. Där dansade vi till lite cool arabisk musik! När även nattklubben stängde vid 2-tiden, började jag prata med några personer som visade sig vara norrmän! Dom var alla studenter på AUC, och vi blev hembjudna till deras lägenhet. Vid 4-snåret hade jag och min kompis Dan fått nog, så vi gav oss ut på falafeljakt. Vi hittade nåt litet suspekt matställe som inte såg så vidare rent ut, men vi var skithungriga och det var det enda stället som var öppet.... men än har jag inte blivit sjuk i alla fall! Vid 5 låg jag i sängen med morgonbönen ekandes i bakgrunden...
fredag 26 januari 2007
El Kahera?
Oj, märker att jag har skrivit Kairo med "C"..... Det är inte lätt att hålla isär språken alltid. På arabiska heter Kairo El Kahera, kanske ska använda det istället.... Klockan är nu två på eftermiddan och jag ligger fortfarande i sängen..! Shit vilken latmask. Men det är fredag idag och då är det mesta stängt, så jag missar inte så mycket. Det är ganska skönt med en pyjamasdag efter dom senaste hektiska dagarna. Men man kanske skulle ta och käka lite frukost... Ok, återkommer senare om det har hänt nåt intressant under dagen!
Jag, ryttarinna...?
Herregud, dagarna blir bara bättre och bättre här! Jag började dagen med att springa till universitetet för att fixa lite grejer. På campus stötte jag på amerikanen John igen, som har blivit min "utforska Cairo-kompis." Vi hittade en skön uteplats på ett hotell, där man kunde sitta på taket och ta en öl och titta ut över Cairo. Sen bestämde vi oss för att det var dags att se pyramiderna! Vi satte oss i en taxi och begav oss mot Giza, som området heter där pyramiderna ligger. Tyvärr hade klockan blivit rätt mycket och det började skymma, så det var en tävling mot solen... När vi kom fram hade området runt pyramiderna redan stängt, men vi hittade en man, Ibrahim, som erbjöd sig att visa oss runt. På häst!!! Jaha sa vi, och hoppade glatt upp på hästryggarna. Varken jag eller John har nånsin ridit förut.... Ibrahim ledde oss genom trånga små gator i Giza, och sedan ut i öknen mot pyramiderna. Shit vad häftigt det var! Det var nästan mörkt, så man såg bara siluetterna av pyramiderna mot himlen. Både Ibrahim och hästarna Greta, Sugar och Mickey Mouse var jättesjyssta, men dom verkade skita fullständigt i att vi aldrig hade ridit förr, så helt plötsligt galopperade vi genom öknen! Fasen vad rädd jag var, men det var ju världens känsla också. Verkligen nåt jag aldrig kommer att glömma...
Efter det äventyret gick vi och käkade på en liten restaurang där vi träffade Johns kompis Thalia. Vi tyckte att det var hög tid att utforska Kairos nattliv, så vi gick till ett område som tydligen skulle ha lite barer och sånt. Vi hittade en bar som vi hade hört talas om, men som var lite svår att hitta eftersom den var gömd på andra våningen i ett hus. När vi kom in där trodde vi inte att vi var i Kairo längre! Alkoholen flödade, och tjejerna hade på sig superkorta kjolar och små linnen! Herregud alltså, vilken chock!!! Man märkte att det helt klart var överklassen som var där, killarna var väldigt uppklädda i dyra kostymer och det kändes lite som Kairos Stureplan... Vi stannade där ett tag, och sedan gick vi till en annan bar som var lite mer soft, inte så snobbig. Där var det asskön stämning med spansk musik (?) och trevliga människor. Där stannade vi tills vi släpade oss hemåt vid 2-tiden...
Efter det äventyret gick vi och käkade på en liten restaurang där vi träffade Johns kompis Thalia. Vi tyckte att det var hög tid att utforska Kairos nattliv, så vi gick till ett område som tydligen skulle ha lite barer och sånt. Vi hittade en bar som vi hade hört talas om, men som var lite svår att hitta eftersom den var gömd på andra våningen i ett hus. När vi kom in där trodde vi inte att vi var i Kairo längre! Alkoholen flödade, och tjejerna hade på sig superkorta kjolar och små linnen! Herregud alltså, vilken chock!!! Man märkte att det helt klart var överklassen som var där, killarna var väldigt uppklädda i dyra kostymer och det kändes lite som Kairos Stureplan... Vi stannade där ett tag, och sedan gick vi till en annan bar som var lite mer soft, inte så snobbig. Där var det asskön stämning med spansk musik (?) och trevliga människor. Där stannade vi tills vi släpade oss hemåt vid 2-tiden...
onsdag 24 januari 2007
En rolig onsdag!
Oj, idag har varit en spännande dag! Trodde att det skulle bli en rätt trisst dag eftersom jag inte hade nåt planerat, men så sprang jag på amerikanen John. Han var sugen på lite party, så vi letade upp en av dom få restauranger i Cairo som serverar alkohol, och så delade vi på en flaska billigt egyptiskt vin! Sen hoppade vi i en taxi och åkte till islamiska Kairo, vilket är den äldsta (tror jag...?) delen av Kairo, och absolut den mest religiösa. Passar ju bra när man är lite småfull tyckte vi! I islamiska Kairo finns det jättemycket fina moskéer, och hela atmosfären känns väldigt genuint arabisk tycker jag. Vi gick in i en moské och blev snabbt uppraggade av en äldre man, Mahmoud, som ville visa oss ett av tornen. Trappan upp till tornet var läskigt smal och kolsvart, men väl uppe var det absolut värt besväret! Man såg ut över nästan hela Kairo, och eftersom det var i solnedgången var det otroligt vackert... Jag har tyvärr inga kort på Mahmoud, men det har John, så det kommer. Jag vet att ni väntar med spänning!
Medan John var på toaletten kom det fram en ung kvinna till mej och undrade var jag kom ifrån. Hon pratade hyfsad engelska och sa att egyptier är ett trevligt och vänligt folk, och att hon var så ledsen över att vi i västvärlden har en bild av dom som onda terrorister. Usch vad hemskt att behöva försvara sitt folk sådär, jag blev faktiskt lite ledsen... Men det var ju en av anledningarna till att jag ville åka hit, så att jag kan berätta för folk att araber inte är så farliga som många verkar tro!
Efter moskén och toabesöket gick vi till bazaaren och irrade runt bland miljoner trånga gränder som alla är proppfulla med små affärer. Så himla häftigt!!! Av en slump ramlade vi på ett sheeshah (vattenpipa) ställe som heter Fishawi, och som är väldigt känt för att aldrig ha haft stängt en enda dag sedan det öppnade för 200 år sdedan! Där satte vi oss självklart och drack mintte och rökte sheeshah. Väldigt soft!
Jag har märkt att dagarna här sällan slutar som man hade trott. Ena stunden ligger man i sängen och undrar vad sjutton man ska göra idag, och sen befinner man sig helt plötsligt i ett torn med Mahmoud! Det är inte fy skam...
Medan John var på toaletten kom det fram en ung kvinna till mej och undrade var jag kom ifrån. Hon pratade hyfsad engelska och sa att egyptier är ett trevligt och vänligt folk, och att hon var så ledsen över att vi i västvärlden har en bild av dom som onda terrorister. Usch vad hemskt att behöva försvara sitt folk sådär, jag blev faktiskt lite ledsen... Men det var ju en av anledningarna till att jag ville åka hit, så att jag kan berätta för folk att araber inte är så farliga som många verkar tro!
Efter moskén och toabesöket gick vi till bazaaren och irrade runt bland miljoner trånga gränder som alla är proppfulla med små affärer. Så himla häftigt!!! Av en slump ramlade vi på ett sheeshah (vattenpipa) ställe som heter Fishawi, och som är väldigt känt för att aldrig ha haft stängt en enda dag sedan det öppnade för 200 år sdedan! Där satte vi oss självklart och drack mintte och rökte sheeshah. Väldigt soft!
Jag har märkt att dagarna här sällan slutar som man hade trott. Ena stunden ligger man i sängen och undrar vad sjutton man ska göra idag, och sen befinner man sig helt plötsligt i ett torn med Mahmoud! Det är inte fy skam...
tisdag 23 januari 2007
Scottie!
Fick precis ett mejl från pojkvännen som är sur för att han inte står omnämnd nånstans i bloggen. Så här kommer en liten bild på mej och Scottie!
2 dagar i Kairo...
Okej, nu är det dags att börja blogga på riktigt! Har för närvarande varit i Egypten i två hela dar, men det känns betydligt längre. Tiden verkar flyga fram här, för innan man vet ordet av är det kväll igen... Jag har väl lyckats bekanta mej lite med Zamalek, som stadsdelen heter som jag bor i, men det är väldigt lätt att gå vilse. Allt ser precis likadant ut enligt mej! Igår kväll var jag ute med egyptsiern Ahmed och amerikanen John. Vi käkade kebab på nåt litet ställe och promenerade längs Nilen. Rätt soft..! Idag har jag tillbringat en stor del av dagen på universitetet, det är inte helt lätt att få nån ordning på vad som gäller och vem man ska prata med. Min student advisor skickade mej till en man som heter Dr. Moussa som har hand om arabiska institutionen på skolan. Tyvärr var Dr. Moussa som uppslukad av jorden, och jag blev skickad hit och dit innan jag tillslut hittade honom i ett litet skumt kontor ovanpå ett cafe...
Anyway...annars så måste jag säga att jag trivs väldigt bra än så länge! Men det är klart att det har varit en del kulturchockar... Jag och två amerikanska killar blev hämtade på flygplatsen av en man från skolan, och jag hoppade glatt in i baksätet med grabbarna så vi kunde prata. Men icke, jag fick flytta fram för en kvinna kan ju inte sitta med två män i baksätet på det där viset! Haha! Jag kunde inte annat än skratta åt situationen. Sedan var det ju en smärre chock att träffa rummisen, som är väldigt religiös och som ber på en matta på golvet i rummet. Hon är från Thailand, så vi är ju båda främlingar i det här landet, så vi har ju i alla fall det gemensamt. Men hon är jättegullig, så det ska nog gå bra!
Studenthemmet är uppdelat på killar och tjejer, och killar får ALDRIG komma in i tjejernas del och vice versa. Enda undantaget är när nåt tekniskt måste fixas, då är det en händig man som kommer och lagar. Före mannen går det en kvinna och ropar för full hals "man on the flooor!!!" och då springer alla muslimska tjejer som inte har slöja på sig och gömmer sig på sina rum.
Som sagt så trivs jag i alla fall väldigt bra. Kairo är en galen men härlig stad, och folk är otroligt trevliga och hjälpsamma. Om man som jag ser ut som en förvirrad utlänning, så kommer det alltid fram någon och undrar om man behöver hjälp. Det är också ett betydligt softare och långsammare tempo, och allt ordnar sig inshallah, om Gud vill. Jag märker också att jag går alldeles för snabbt för Kairo, och att jag måste lära mej att strosa fram lite planlöst för att passa in. Även i trafiken, som är rent ut sagt för jävlig, lunkar folk fram långsamt mitt framför tutande bilar och mopeder. För mej är det ett halvete att ens komma över gatan eftersom ingen stannar vid övergångsställen. Jag måsta öva på att gå över gatan Egyptian style, annars kommer jag bli väldigt isolerad...
Näha, dags för lite skönhetssömn. Kram på er!
Anyway...annars så måste jag säga att jag trivs väldigt bra än så länge! Men det är klart att det har varit en del kulturchockar... Jag och två amerikanska killar blev hämtade på flygplatsen av en man från skolan, och jag hoppade glatt in i baksätet med grabbarna så vi kunde prata. Men icke, jag fick flytta fram för en kvinna kan ju inte sitta med två män i baksätet på det där viset! Haha! Jag kunde inte annat än skratta åt situationen. Sedan var det ju en smärre chock att träffa rummisen, som är väldigt religiös och som ber på en matta på golvet i rummet. Hon är från Thailand, så vi är ju båda främlingar i det här landet, så vi har ju i alla fall det gemensamt. Men hon är jättegullig, så det ska nog gå bra!
Studenthemmet är uppdelat på killar och tjejer, och killar får ALDRIG komma in i tjejernas del och vice versa. Enda undantaget är när nåt tekniskt måste fixas, då är det en händig man som kommer och lagar. Före mannen går det en kvinna och ropar för full hals "man on the flooor!!!" och då springer alla muslimska tjejer som inte har slöja på sig och gömmer sig på sina rum.
Som sagt så trivs jag i alla fall väldigt bra. Kairo är en galen men härlig stad, och folk är otroligt trevliga och hjälpsamma. Om man som jag ser ut som en förvirrad utlänning, så kommer det alltid fram någon och undrar om man behöver hjälp. Det är också ett betydligt softare och långsammare tempo, och allt ordnar sig inshallah, om Gud vill. Jag märker också att jag går alldeles för snabbt för Kairo, och att jag måste lära mej att strosa fram lite planlöst för att passa in. Även i trafiken, som är rent ut sagt för jävlig, lunkar folk fram långsamt mitt framför tutande bilar och mopeder. För mej är det ett halvete att ens komma över gatan eftersom ingen stannar vid övergångsställen. Jag måsta öva på att gå över gatan Egyptian style, annars kommer jag bli väldigt isolerad...
Näha, dags för lite skönhetssömn. Kram på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)