2 dagar i Kairo...

Okej, nu är det dags att börja blogga på riktigt! Har för närvarande varit i Egypten i två hela dar, men det känns betydligt längre. Tiden verkar flyga fram här, för innan man vet ordet av är det kväll igen... Jag har väl lyckats bekanta mej lite med Zamalek, som stadsdelen heter som jag bor i, men det är väldigt lätt att gå vilse. Allt ser precis likadant ut enligt mej! Igår kväll var jag ute med egyptsiern Ahmed och amerikanen John. Vi käkade kebab på nåt litet ställe och promenerade längs Nilen. Rätt soft..! Idag har jag tillbringat en stor del av dagen på universitetet, det är inte helt lätt att få nån ordning på vad som gäller och vem man ska prata med. Min student advisor skickade mej till en man som heter Dr. Moussa som har hand om arabiska institutionen på skolan. Tyvärr var Dr. Moussa som uppslukad av jorden, och jag blev skickad hit och dit innan jag tillslut hittade honom i ett litet skumt kontor ovanpå ett cafe...

Anyway...annars så måste jag säga att jag trivs väldigt bra än så länge! Men det är klart att det har varit en del kulturchockar... Jag och två amerikanska killar blev hämtade på flygplatsen av en man från skolan, och jag hoppade glatt in i baksätet med grabbarna så vi kunde prata. Men icke, jag fick flytta fram för en kvinna kan ju inte sitta med två män i baksätet på det där viset! Haha! Jag kunde inte annat än skratta åt situationen. Sedan var det ju en smärre chock att träffa rummisen, som är väldigt religiös och som ber på en matta på golvet i rummet. Hon är från Thailand, så vi är ju båda främlingar i det här landet, så vi har ju i alla fall det gemensamt. Men hon är jättegullig, så det ska nog gå bra!

Studenthemmet är uppdelat på killar och tjejer, och killar får ALDRIG komma in i tjejernas del och vice versa. Enda undantaget är när nåt tekniskt måste fixas, då är det en händig man som kommer och lagar. Före mannen går det en kvinna och ropar för full hals "man on the flooor!!!" och då springer alla muslimska tjejer som inte har slöja på sig och gömmer sig på sina rum.

Som sagt så trivs jag i alla fall väldigt bra. Kairo är en galen men härlig stad, och folk är otroligt trevliga och hjälpsamma. Om man som jag ser ut som en förvirrad utlänning, så kommer det alltid fram någon och undrar om man behöver hjälp. Det är också ett betydligt softare och långsammare tempo, och allt ordnar sig inshallah, om Gud vill. Jag märker också att jag går alldeles för snabbt för Kairo, och att jag måste lära mej att strosa fram lite planlöst för att passa in. Även i trafiken, som är rent ut sagt för jävlig, lunkar folk fram långsamt mitt framför tutande bilar och mopeder. För mej är det ett halvete att ens komma över gatan eftersom ingen stannar vid övergångsställen. Jag måsta öva på att gå över gatan Egyptian style, annars kommer jag bli väldigt isolerad...

Näha, dags för lite skönhetssömn. Kram på er!