JAAAAAAA, jag är klar!!!!!! Satt uppe nästan hela natten och skrev min sista uppsats, men nu är den inlämnad och jag har över en månad av slappande framför mej! Ikväll ska det tamesjutton firas rejält. Synd bara att det är lördag och imorgon är en vanlig arbetsdag, så det är nog inte så livat på stan... Men jag och Sonja har en förmåga att kunna festa till det själva i lägenheten även om det bara är vi två, så det blir nog bra.

Shit, nu håller jag på att frysa fingrarna av mej....

Jaaaa.... luciafirandet på ambassaden igår var väl kanske inte världens mest livade tillställning.... Mest gamla tanter och gubbar. Men luciatåget var ursött, de yngsta barnen var runt 3-4 år och det var så man ville äta upp dom!!! Kanelbullarna var farligt goda, men lussebullarna hade för lite saffran i sej. Lyckligtvis fanns det glögg i mängder, vilket ju förbättrade tillvaron (i alla fall min...) avsevärt! Efter firandet satt jag och Nadia, en svensk tjej från AUC, på Pub 28 i några timmar och babblade och delade på en flaska vin. Mycket trevligt!!! Kvällen avslutades på nattklubben Mojito där jag dansade runt i strumplästen eftersom mina höga klackar (man måste ju se respekabel ut när man ska till ambassaden...) gjorde fördjävligt ont. När jag kom hem på morgonkvisten hittade jag en utslagen Sonja som hade druckit liiiite för mycket... Stackars tjej, hon såg för ynklig ut... Men, men... ingen är perfekt.

Tjohoo, ikväll bär det av till ambassaden på Lucia!!! Ska bli riktigt kul faktiskt. Behöver verkligen lite julmys efter den här helvetiska veckan... Natten till tisdagen sov jag inte en blund, satt uppe HELA natten och skrev uppsatser, sen gick jag till universitetet och på eftermiddan hade jag en presentation i historia. Då hade jag varit vaken i 30 timmar i sträck. Hallelujah!! Tror att det är personligt rekord faktiskt. Allt jag har kvar nu är en uppsats till på lördag, sen är jag färdig! Ska bli såååååå skönt att komma hem till Sverige ett tag och bara vila och ta det lugnt. Eller....?

Igår tillbringade jag dagen hemma i det Saudi Arabiska residenset. Har blivit rätt bra kompis med ambasadörens son, och igår bjöd han på lunch hemma hos sig i "the four seasons hotel" där han bor.... Inte dåligt precis... Killen är också släkt med det Saudiska kungahuset, så jag har fått höra en massa smaskiga detaljer om familjen. Helt sjukt vilka personer man träffar här...

Axel habibi, självklart läser jag din blogg!!! Kollar den varje dag, WALLAHI!! (Jag svär..) Försökte lämna en kommentar idag men internet hakade upp sej och då gav jag upp. Föresten, brevet får nog vänta eftersom jag är busy busy just nu, men om typ 2 veckor får du höra alla historier in person istället. Du, jag, några bärs, och en massa skvaller!! Elhamdulilah!!!!

Idag ringde jag ambassaden och undrade varför i h-vete jag inte fått någon Luciainbjudan!!!! Men nu är det fixat så förhoppningsvis kommer inbjudan på posten snart. Ser verkligen fram emot lite Natten Går Tunga Fjät (vad är fjät???! Eller har jag sjungit fel i 24 år???) och lite julbak, vilket jag förutsätter att ambassaden har fixat...

Ikväll ska jag (lyssna nu Kickan) sitta hemma och skriva en uppsats, trots att det är stort party på Cairo Jazz och alla ska dit. Men nej, jag kommer sitta hemma i soffan och skriva om Corporate Social Responsibility. Roligt värre. Men det är ok, vi hade en liiiten fest igår kväll, och imorgon ska jag och Sonja ha stooort julparty!!! Ska bli sååååååååååå kul!!!!!!!!!

Jo Kickan, visst pluggar jag också! Även om jag måste erkänna att det sociala har tagit över liiiite den här terminen så har jag fortfarande bra betyg. Det enda som kanske inte går så himla bra är arabiskan, så jag förbereder mej på mitt första B vilket ju ändå är ett bra betyg. Måste säga att jag är glad att jag lärt mej slppna av lite. Det blir väldigt stressigt att pressa sej själv till A i alla ämnen, men nu känner jag inte längre att världen kommer rasa om jag får ett B. Även om betygen är viktiga och jag aldrig skulle låta dom bli lägre än B, så tycker jag att det sociala livet nästan är minst lika viktigt och jag har varit gladare den här teminen än jag varit på länge. Jag har träffat jättemycket nya vänner och det finns faktiskt inget som jag skulle vilja ändra i mitt liv just nu. Det är en superbra känsla. Men även om det kanska låter som att jag aldrig pluggar här på bloggen så är det ju inte hela sanningen. "Party hard and study hard" är mitt motto! Men samtidigt får man ju lite perspektiv på tillvaron när man bor här, och de "problem" man har känns ganska betydelselösa när man jämför med folk man möter. När libaneserna berättar om sina upplevelser under inbördeskriget känns det ganska futtigt att bli deprimerad över ett A-.....

Summan av kardemumman är att jag pluggar, får bra betyg, men har lärt mej att betygen inte får avgöra ens värde som person. Livet är för kort och underbart för att få magsår!!

Ååååh, igår hade jag och Sonja en riktig myskväll. Vi julpyntade hela lägenheten, drack (lite) vin och åt kakor. Julpyntet går i Egyptiskt tecken med mycket glitter, guld och röda blinkande hjärtan... Finfint verkligen!

För att demonstrera hur absurt livet här kan te sig ibland måste jag snabbt berätta om min fredag innan jag måste springa till nästa lektion. I fredags var jag rätt bakis och hade tänkt spendera hela dagen i sängen läsandes "Girls of Ryadh". Vid lunchtid ringde dock en av mina bästa kompisar, Wessam, och beordrade mej att infinna mej vid Bosniska ambassadörens residens så fort som möjligt. Wessam, ambassadören, diplomater och andra personer som trodde dom var viktiga hade pool party, så när jag kom dit satt alla vid poolen och drack cognac och åt utsökt kyckling tillagad av Mr. Ambassador himself! Själv kom jag dit i rätt risigt tillstånd, utan att ens ha duschat efter torsdagskvällens missöden... Men det var faktiskt hur kul som helst, vi stannade ända till midnatt dansandes, ätandes och drickandes. Så kan det gå, ena sekunden undrar man om man ska orka ta sej ur sängen för att gå på toaletten, och i nästa sitter man med "fint" folk och dricker $120 (!) cognac. Inte illa pinkat tycker jag.

Fick mejl från faster Kickan igår där hon undrade om jag aldrig sover och att jag faktiskt måste sova för att kunna tänka klart. Igår kväll hade jag tänkt gå ut och dansa trots förkylning, men Kickans ord fick mej att stanna hemma och sova typ 13 timmar! Ibland måste man bli påmind av nån äldre och ansvarsfull person.

Igår satte jag hjärtat i halsgropen då jag upptäckte att jag tappat bort plånboken. Fan alltså!!!!! Nej, den är inte stulen, det är bara jag som är en jäkla klant. Men med mammas och pappas hjälp verkar det hela lösa sej. Plus alla mina underbara kompisar här som verkligen ställer upp, det har ringt en hel massa människor som undrar om jag behöver pengar. Det känns riktigt bra.

Den här helgen är Sonja i Alexandria och jag känner mej väldigt ensam.... Konstigt att tänka sej att för bara några veckor sen ville jag absolut inte ha en rummis. Men träffar man rätt person så... I onsdags hade vi stor fest i lägenheten, alla älskar Sonjas och mina fester. Vi hade laddat ner en massa underbara hits från 80 och 90 talen (kan nån säga Mr. Vain??) så det blev ett retroparty utan dess like. Måste säga att vi har väldigt toleranta grannar som aldrig klagar, för några veckor sedan hade vi fest hos libaneserna och då ringde nån gnällig granne polisen. Men polisen här tar tacksamt emot 100 pund och sen är saken fixad. Är samhället redan korrupt får man utnyttja systemet...

Två bilder jag hittade där man ser vardagsrummet i Sonjas och min lägenhet! Party party... Pappa, känner du igen fåtöljen?

YMCA....

Bilder på lägenheten kommer inom kort...

Sonja, jag och Borai på segelbåt på Nilen.

Jag, Sonja och Babs (hennes kompis som var här och hälsade på) partar på Ritmo!

Brrr... sitter här och väntar på veckans dabkaträning och håller på att frysa häcken av mej. Eller nja, det kanske är lite överdrivet med tanke på att ni kanske har regn och rusk hemma, men det har i alla fall slagit om rejält i väderväg här. Många egyptier går omkring med tjocka jackor på sej vilket ju är rätt komiskt i mina ögon... Men nu kan jag i alla fall äntligen använda min älskade skinnjacka på kvällarna, hallelujah!

Förra veckan var helt out of control. Sonja hade besök från Holland, så från att ha bott ensam i min lilla lägenhet var vi helt plötsligt tre tjejer som trängdes. Men det var verkligen superkul!!! Det blev definitivt för mycket festande och för lite sovande, men det var det faktiskt värt. Festande (och en hel del drickande) tävlade om min tid med dabkauppvisning, engelskaundervisning och plugg, men på nåt sätt gick det hela ihop. Jag har fått nån slags energikick som gör att jag orkar med nästan hur mycket som helst nu för tiden, men jag antar att det är för att jag har så roligt. Tiden när jag satt hemma och slöade framför tv:n känns långt borta och istället är det full fart framåt som gäller. Den här veckan kommer däremot bli betydligt lugnare, Sonja och jag har en pakt att det inte får surplas en droppe vin förrän på torsdag, av respekt för vår hälsa...

Ok, innan jag glömmer det... min adress är Mohamed Mazloume street 4 (i wust el balad), lägenhet 92. Nu vet i alla fall mammma och pappa vart dom ska skicka räddningsstyrkan om jag försvinner. Nu ska vi börja dansa så jag måste yalla! Vi har en ny tränare som är skitstrikt, och om vi inte är tillräckligt bra så skriker han på oss att vi faktiskt representerar Palestina och att vårt beteende inte är tolererat!!!! Men han är rolig också, så det är ok. Ok, måste rusa. Yalla bye!

Ok, jag vet att det var jättelängesen jag skrev nu..... Pappa, du behöver inte oroa dej så mycket!! No news is good news, remember??? Allt är i alla fall toppen. Sonja har flyttat in hos mej och det är hur mysigt som helst. Nu fattar jag inte hur jag kunde bo ensam så länge... Vi ska skaffa trådlöst internet hemma snart, det tog mej nästan en halvtimma att öppna den här sidan. Man kan ju bli vasinning för mindre... Ok, gott folk, vi har gäster här för tillfället, var bara tvungen att skriva några rader för att lugna pappas nerver. Puss på er!!!

Oj oj oj, det ar en trott Hanna som sitter har pa universitetet och bloggar... Anda sen jag kom hem fran Dahab har jag (nastan) helt givit upp mitt liv for studierna, har typ aldrig pluggat sa har mycket forut... Hade tva prov igar (political economy och global politics of the 20th centuy, tjohoooooo!!!) och jag tror att det gick ratt bra, tack och looov!!! Jag vet att jag satter valdigt hoga krav pa mej sjalv vilket kan bli valdigt stressigt, men samtidigt blir man ju sa himla glad nar det gar bra!

Igar kvall tankte jag att jag skulle ga ut och fira lite, sa jag och Sonja tog en taxi till Zamalek. Det som skulle sluta i rimlig tid efter 1 eller 2 glas vin, slutade istallet klockan 3 efter 2 FLASKOR vin. Shit. Men det var faktiskt vart huvudvarken imorse, jag behovde spendera nagra timmar med tjejsnack och vin efter den har veckan...

Usch, natten till idag var inge vidare... Hade tänkt mej typ 10 timmars ostörd, välbehövd sömn, men istället vaknade jag vid 3-tiden av att hela byggnaden skakade och det var ett fruktansvärt oväsen. Första förvirrade tankarna var shit, jordbävning!!!, och sen shit, det är krig!!! Israel har bestämt sej för att ockupera Egypten!!! När jag väl samlat tankarna insåg jag att det bara var åska, men maken till åska har jag aldrig upplevt. Lägenheten skakade oroväckande, fönstren darrade, och blixtarna lyste upp hela sovrummet. Det var faktiskt första gången jag blivit rädd för åskväder. Vaknade sedan flera gånger av allt knarrande i lägenheten som fick mej att tro att nån hade brutit sej in och gick omkring utanför mitt sovrum. Till följd hade jag massor med mardrömmar. Omslaget i vädret är helt absurt, från att ha varit stekhett har det nu blivit lite småkallt och jag vaknade imorse av att jag frös. Men jag måste erkänna att det är ganska skönt. Nu ska jag gå och vila mej lite, och sedan plugg, plugg, plugg. Har två stora prov på söndag, samt en uppsats till imorgon. Får återkomma med mer om Dahab när jag tagit igen krafterna lite.

Kort uppdatering: kom tillbaka till Kairo imorse efter en hemsk nattlig bussresa med fruktansvärd dödsångest. Får återkomma med detaljer senare. Sov i alla fall inte en blund under hela natten, tupplurade ca 3 timmar idag på eftermiddagen, men annars håller jag mej upprätt enbart med hjälp av koffein. Har jobbat på en uppsats ett tag, men hjärnan är som en deg så nu får det räcka. Dahab var i alla fall underbart, dock lite blåsigt. Har bränt mej lite på näsan, men annars ingen större skada skedd. Ok, nu ska jag sussa. Puss och godnatt.

Yes, jag överlevde helvetesveckan! Har typ inte sovit på flera dar eftersom jag varit så överstressad. Det har varit sjukt mycket att göra de senaste tre dagarna. Men det gick. Om 10 minuter kommer Khaled, Sonja och Borai och hämtar mej och så drar vi till Gezeera Club. Har aldrig varit där, men har hört att det ska vara rätt fancy... Golfbana och hela baletten. 7 (sju!) imorgon bitti går bussen till Dahab. Kan inte ens komma ihåg när jag gick up så tidigt senast.... Usch... Men det kommer vara värt det så fort jag stiger av bussen och kan lägga mej på en kudde vid havet. Ahhhhhh............

Uuuush, sitter här och försöker klämma ur mej en uppsats och det bara går inte!! Trodde att det skulle gå på ett kick, men jag har noll flyt. Har suttit på ett café i flera timmar nu och borde verkligen vara färdig vid det här laget. Det var INTE såhär jag ville spendera min födelsedag. Men det är mysigt i alla fall, det har blivit mörkt ute och jag sitter här inne med en latte och mysmusik, och det känns som att sitta på nåt café i Gamla Stan en höstdag. Dessvärre kommer den känslan försvinna så fort jag kommer ut på gatan igen i hettan och trafiken och avgaserna. Nej, nu ska jag beställa en pasta bolognese, det kan jag unna mej på födelsedagen.

Festen igår blev en riktig hit! Det är ju alltid lite nervigt när man bjuder en massa människor som inte känner varann, ibland klickar det ju liksom inte. Men det blev jättebra, alla pratade med varandra och jag tror att de flesta hade superkul. Det bjöds på en enorm tårta, Absolut Vodka för de som drack (tack Annika och Otto!!), dabka (!), samt mycket skvaller. Bästa presenten var helt klart några brända skivor med Buddha Bar musik från Hazem, bra presenter behöver INTE kosta mycket pengar. De sista gick hem vid 4-snåret, och då var jag så trött att jag däckade hemma hos libaneserna, dom har som sagt en enorm lägenhet med 3 sovrum.

Idag har jag bara legat i sängen och läst, uppbunkrad med en kopp kaffe samt halva (ska egentligen uttalas halewa) som jag käkat direkt ur burken. Nu känner jag mej smått spyfärdig, det är rätt sött det där... Boken jag läser är för min Arab Women's literature class, och är verkligen asbra! MEN, den är out of print så vi var tvungna att köpa en kopierad version, och jag upptäckte nyss att det fattas en jäklarns massa sidor!!!! Fan i helvete, jag ska presentera boken inför klassen nästa vecka, så den måste absolut läsas i sin helhet. Ska gå tillbaka till kopieringsstället snart och klaga.

Jippie!! Festen ikväll blir av!!!!! Skickade ut ett sms för att se hur stort intresset var, och alla verkar vilja komma så det kommer nog bli superkul. Har inte haft födelsedagskalas (...) sen jag fyllde 18, så nu jäklarns ska det firas!

Nadia, kan du inte mejla mej, hanna_barvaeus@hotmail.com, så vi kan träffas och kanske ta en kaffe eller en shisha eller nåt annat ramadan-vänligt nån gång??

Den blev ingen nilbåt igår. Istället gick jag och libaneserna och en tjej till Buddha Bar som precis har öppnat här i Kairo. (För er som inte vet så är Buddha Bar en bar/restaurang/lounge som finns över hela världen. Mest kända är dom för sin chillmusik.) Det var jättemysigt, och om man kunde bevisa att man inte var egyptsier så fick man dricka vin. Förutspår att det kommer vara ett av Kairos hippaste ställen så fort ramadan är över.

Ikväll ska jag först ha Iftar med polis-Ahmed, och sedan blir det troligtvis födelsedagsfest för mej hemma hos libaneserna. Idén med en hemmafest var hastigt påkommen igår kväll, men det hänger på om vi hinner få ihop tillräckligt med folk till ikväll.... Lägenheten dom bor i är enorm, så om den inte fylls kommer det kännas väldigt ödsligt. Och självklart är alkoholen ett problem, vet inte hur många som är pigga på att gå på alkoholfri (nästan) hemmafest.... Men vi får se.

Först och främst, vem är "Whattiz"??? En till svensk på AUC????? (Om du inte är Sven förstås, då har vi ju redan träffats...) Kul att du gillade Debkan!

Ikväll ska jag på ännu en Sahour på en nilbåt.... suck. Så här går det till: man kommer dit och sätter sej och sen spenderar man hela kvällen med att prata om en massa uttjatade ämnen samtidigt som man tittar på alla överklassmänniskor som kommer dit och minglar med varandra. Den blir mycket falska kindpussar och låtsat intresse för vad andra andra pluggar/jobbar med. Men maten brukar vara god, och musiken är bra. Och det slår i alla fall att sitta hemma och glo på tv.

Idag har jag i alla fall städat lägenheten (när jag borde ha pluggat). Har levt med en hög stapel av smutsig disk i köket rätt länge nu, samt en jättehög med kläder på sängen som jag bara skjuter åt sidan på natten så att jag har plats att sova. Tur att sängen är bred... Hushållssysslor är verkligen det sista jag orkar tänka på just nu. Men nu ser det i alla fall lite bättre ut.

Ok, nu måste jag gå och göra mej vacker till ikväll.....

Fan, nu är jag trött på ramadan. Eller i alla fall på de saker man gör under ramadan, som typ bowla. Har spenderat aaaaldeles för mycket tid i bowlinghallen, och inte har det varit frivilligt. Varje gång jag träffar kompisar slutar det alltid med att nån föreslår bowling och alla jublar och säger jaaa vad roligt, och så plötsligt står man där och blir förudmjukad när klotet rullar av banan. Fast jag måste erkänna att jag har blivit bättre, visserligen kommer jag alltid sist, men inte lika sist som i början. Jag är också trött på att dricka te. Är det inte bowling är det tedrickande på nåt cafe. Kan ju vara mysigt, men inte typ varje dag.....

Den här helgen är extra lång, vi har nämligen ledigt på söndag! (Vet ej varför) Det är bra för jag har apmycket att göra till nästa vecka, prov i arabiska, en uppsats, och en bokpresentation. Hu. Men efter ramadan har vi 5 dagar ledigt och då bär det av till Dahab! (Igen...) Kan knappt vänta!

Föresten, grattis till mamma på 61-årsdagen!!! Gamla tanten... Hehe... Pappa, jag ber miljoner gånger om ursäkt för att jag glömde din födelsedag...!!! Det var så hektiskt här då och Annika och Otto var här... Grattis i efterskott i alla fall! Puss på er båda två!!!!!

Sitter här i ett vattenlöst hus och känner mej skitig... Vattensystemet har pajat så det finns inte en droppe vatten i hela huset. Dörrvakterna säger att det ska fixas imorgon "inshallah" så vi får väl se hur det blir med det. Tur i alla fall att man inte är magsjuk.... Det är också världens bråk här i huset, folk skriker och det dunkas i väggarna. Träffade en man i hissen när jag var på väg ut för att köpa vatten som sa att bråket handlar om en resa till Mecca som inte verkar bli av för att nån glömt att boka hotellrum. Man kan ju bli rasande för mindre...

Igår var en kul dag, eller i alla fall kväll. Först var det en stor happening på universitetet, "Ramadan around the world" och dabkagruppen uppträdde. Vi börjar faktiskt bli riktigt skapliga nu tycker jag! Andra länder från Mellanöstern var också representerade med uppträdanden och mat, verkligen jättekul! Tyvärr fattades det en palestinsk klänning aldeles innan uppträdandet, så jag fick låna en klänning från Yemen istället! Sann "Arab unity"!

Efter uppträdandet träffade jag en tjej från Holland som jag nyss lärt känna. Vi är båda riktigt trötta på ramadan vid det här laget, så vi bestämde oss hastigt och lustigt för att dra till en restaurang i Zamalek som serverar alkohol till utlänningar, där vi sedan delade på en flaska vitt. Underbart!!!!! Sedan blev det en segelbåtstur på Nilen innan jag drog mej hem igen alldeles för sent....

Yeees, min granne har slagit på sitt trådlösa internet så nu har jag snabb uppkoppling!! Vågar knappt röra mej för jag är så rädd att det ska försvinna. Jag kom precis tillbaka från en jättegod Iftar med mina boab (dörrvakter)! Det var supertrevligt, även om dom inte kan engelska så våra samtalsämnen var något begränsade.. Den äldre boaben har jobbat här i huset i 47 år!! Shit, bara tanken på att sitta i samma sunkiga trapphus år ut och år in gör mej deprimerad.... Men han är alltid glad och trevlig så han verkar trivas rätt bra. Och så har han en son som är läkare i Saudiarabien vilket skulle göra vilken egyptisk far som helst stolt som en tupp!

Ikväll har jag ett späckat schema. Först ska jag på konsert med Mohamed Mounir, en av Mellanösterns största sångare (efter Amr Diab såklart...) Ska bli riktigt kul, har aldrig varit på nån egyptisk konsert. Har nog föresten inte varit på nån konsert sen... typ Backstreet Boys... Efter Mohamed Mounir drar jag till en av nilbåtarna på sahour med libaneserna. Det blir nog inte mycket sova av inatt, men det är ju ok eftersom det är torsdag och imorgon är det HELG!! Elhamdulilah!

Libaneserna... eller i alla fall killarna, tjejerna är från Egypten.

Jag på en segelbåt på Nilen

Ramadan m.m.

Hallå hallå, nu var det ett tag sen... Har varit väldigt upptagen den sista tiden med plugg, kompisar och en hel del möten på universitetet. Hade bestämt mej för att inte hålla på och undervisa i engelska den här terminen, men ödet verkar vilja annorlunda, så nu ska jag volontära för en NGO som startades av en föredetta AUC elev för 2 år sedan. Det har också blivit bestämt att jag ska sitta med i styrelsen, så nu är jag "Better World NGO's" sekreterare. Men det är en fantastisk NGO! Den startades för två år sedan av en otroligt ambitiös kille, Hany, för egyptiska universitetselever som inte hade råd att plugga språk på nåt privat universitet. De började med 10 elever, och den här terminen har dom över 500 sökande, med undervisning i engelska, spanska, italienska, tyska och franska, samt en massa datakurser. Jag måste erkänna att det känns himla kul att få vara med, även om det kommer ta upp en hel del tid...

På kompisfronten händer det också mycket kul grejer. Trodde ju att jag skulle ha väldigt få kompisar kvar efter att alla mina amerikanska kompisar åkt tillbaks till USA, men det har faktiskt blivit tvärtom! Dels känner jag ju många på universitetet nu, och sen har jag på nåt sätt halkat in med ett gäng utanför universitetet som är helsköna. Det är jag och två egyptiska tjejer och två killar från Libanon, och vi har träffats nästan varje kväll den senaste veckan. Igår kväll hade vi Iftar (middagen/frukosten när fastan bryts) tillsammans, och de andra tjejerna hade lagat hur mycket god mat som helst! Mums!!! Kvällen innan var vi på en av båtarna på Nilen på Sahour, vilket är den sista måltiden på natten innan solen går upp och fastan börjar igen. Ramadan är verkligen mysigt, men det är klart att det ska bli kul att kunna gå ut och festa tillsammans när det är över, och framför allt att få dansa!!!

Mer om Ramadan: den gästvänlighet som visas under den här tiden är helt otrolig, överallt på stan står det långbord uppdukade med massor av mat, och vem som helst kan komma dit och äta oavsett "klass." Jag blir helt tårögd när jag ser det... Har själv varit på Iftar i parfym Mohammeds affär, samt på gatan med det gamla paret som jag brukar köpa frukt hos. Är man ute och går vid 18-tiden, alltså Iftartid, blir man alltid bjuden på mat. Har också blivit bjuden av mina dörrvakter, men det har inte hunnits med än. Kommer verkligen spara mycket matpengar den här månaden... :-)

Ok, nu ska jag till Jasmin på Iftar! Yalla bye!

Sitter här på ramadans första dag och hör böneutropen utanför fönstret och tittar på MORDEN I MIDSOMER!!!!! Haha, man kan ju bli schizofren för mindre... Snart ska jag ut och träffa en kille som jag träffade i Dheisheh i Palestina i somras. Ska bli riktigt kul. Nä, nu tillbaka till kommissarie Barnaby.

Imorgon är en stor dag här... det är första dagen på ramadan, och man känner hur förväntningarna hänger i luften. Böneutropen har hållit på i flera timmar, och folk trängs på gatorna för att göra de sista inköpen. Min lärare i development studies sa igår att ramadan i Egypten handlar mer om att äta än om att fasta. Visst, folk fastar under dagen, men sen äter dom som hästar hela natten. Tydligen konsumerar egyptierna mer mat under ramadan än dom gör under hela året sammanlagt!

Idag har jag slösat bort hela eftermiddagen framför TVn. Skulla bara titta nån timme efter skolan för att vila lite innan jag började plugga, men så har det alltså inte blivit... Men samtidigt tycker jag att jag är värd det, har pluggat ihjäl mej de senase dagarna. Ligger jättemycket efter all andra i arabiskan och idag hade vi ett litet prov, så jag har jobbat stenhårt. Tyvärr gick det åt helvete på provet. Stor besvikelse... Ok, nu ska jag titta på Rainman!

Usch, tror att jag håller på att få en liten förkylning... Och det hinner jag verkligen inte med efterson Annika och Otto kommer hit från Sverige inatt, så jag måste vara på topp för att kunna visa dom Kairo. Typiskt..... Det är nog kontrasterna mellan att vara ute i stekhettan och att gå in i ett luftkonditionerat klassrum som gör att man blir rinnig i näsan och tjock i huvet. Plus så har jag fått aaaasmycket läxa tills på söndag! Dom här lärarna är ju inte riktigt kloka. Det här kommer bli en stressig termin, det känner jag på mej. Nä, nu ska jag titta på Calendar Girls som går på tv, och klockan 1:00 bär det av till flygplatsen för upphämtning. Puss och godnatt!

Yes, nu sitter jag i en skinande ren lägenhet!!!!!!! Elhamdulilah som man säger här när man är lycklig över något. Städerskan kom hit och städade i nästan 4 timmar, samtidigt som hon bytte glödlampor som pajat (nu kan jag se när jag går på toaletten! Har använt ljus nedstuckna i ölflaskor i badrummet de senaste dygnen eftersom jag varit för lat för att köpa nya glödlampor...), lagade te till mej och henne, samt poppade popcorn till mej och hennes lilla son Ali som också var med. Lägenheten var verkligen urken, så jag ville ge henne lite extra dricks när hon var klar, men hon vägrade att ta emot ett öre mer än vad som var överenskommet innan. Istället gav jag Ali några pund eftersom han faktiskt hjälpt till att sopa lite. Städerskan (shit alltså, jag kommer inte ihåg vad hon heter och nu känns det pinsamt att fråga) var också mycket bekymrad över att jag hade så himla lite mat i kylen och att jag bara verkar äta "basta, basta..." (pasta, pasta). Fylld av skamkänskor drog jag mej iväg till markanden efter att hon gått och köpte upp mej på grönsaker och frukt och en massa nyttigheter. Känner mej otroligt vuxen och ansvarsfull just nu.

Idag var föresten första skoldagen. Det kändes helt ok, min "Arabic women's litterature class" verkar skitspännande, men det kommer bli myyycket att läsa. Hade också arabiska men en liten kort tant men enorma glasögon och kjolen uppdragen till brösten. Det kommer nog bli bra. Imorgon har jag alla mina 3 political science classes, vilket ska bli intressant tycker jag faktiskt.

Okidoki, nu tänker jag gå och lägga mej i mitt odammiga rum (dock i smutsiga lakan... men man kan ju inte få allt här i världen).

Det här inlägget skrev jag igår, men av nån anledning så publicerades det inte... mycket skumt. Här är i alla fall gårdagens noteringar:


Jaha, då var man tillbaka i Kairo igen! Blev hämtad av parfym Mohammed på flygplatsen vid nån okristlig tid imorse/natt, och kom fram till lägenheten vid 4-tiden på morgonen. Lägenheten såg... ja, förjävlig ut. Dammet låg tjockt överallt, lampan i badrummet gick sönder så fort jag försökte tända, tvättmaskinen är sönder så lakanen som jag sov i har väl inte tvättats på typ en månad eller två eller tre, luftkondisen ville inte funka så det var plågsamt varmt... Måste erkänna att jag saknade min mjuka säng i Spånga. Men efter att ha lyckats sova några timmar vaknade jag med nya krafter idag, och nu känns allt mycket bättre. Var och åt frukost och drack te i parfym Mohammeds affär med honom och Abdullah, och ikväll ska jag på grekisk restaurang med Jasmin. Har snackat med hyresvärden, och städerskan kommer troligtvis imorgon, halleluja!!!!! Och imorgon börjar skolan igen, vilket ska bli lite skönt.

Ok, måste gå och fixa till lite innan hyresvärden kommer för att ta emot hyran...

Förlåt att layouten på inlägget nedan blev lite konstigt, har försökt fixa det men datorhelvetet vill inte samarbeta. Så nu får det vara.

Hallå hallå.... Har precis upptäckt att det finns trådlöst internet i restaurangen här i Dheisheh, så jag kan använda min egen dator!! ÅÄÖ here I come! Allt är toppen här, men är lite ledsen över att jag måste åka så snart... Har verkligen haft det superkul och jag tänker åka tillbaka så snart jag kan. Mycket öl har det dock blivit, så får nog ta en vit vecka när jag kommer hem. Eller inte.

Har i alla fall hunnit med rätt mycket på kort tid tycker jag. I förrgår var jag på förlovningsparty för Keyans kusin, vilket var.... en upplevelse minst sagt. Den blivande brudens föräldrar är valdigt religiösa så festen var uppdelad med kvinnor i ett rum och män i ett annat. Lite skumt kändes det, men samtidigt var det roligt eftersom alla beslöjade kvinnor kunde släppa loss och shejka på dansgolvet. De enda som inte hade speciellt roligt var nog det blivande brudparet själva. De kände knappt varandra, så bruden såg inte speciellt glad ut. Kvinnor här måste i och för sig godkänna snubben som förädrarna vill att hon ska gifta sej med, säger hon nej så blir det inget bröllop. Men ofta säger dom ja utan att känna killen speciellt bra, vilket var fallet här. Den blivande mannen såg otroligt nördig ut och kunde inte dansa för fem öre. Här måste paret dansa inför alla och det var plågsamt att se den vackra, rytmiska blivande bruden dansa med detta spektakel.

Dagen innan festen var jag i Jerusalem. Har en kompis där som jag träffade förra gången jag var här, och han visade mej runt Jerusalem samt downtown Ramallah. Han är en Jerusalem resident vilket betyder att han kan röra sej fritt mellan Israel och Västbanken, till skillnad från Palestinierna här i Betlehem. På kvällen gick vi ut och tog en drink (eller tre) i västra Jerusalem (israeliskt område). Jerusalem är proppfullt med amerikanska tonåringar som är där på deras absurda "birth right trip." Dom var apfulla allihopa och satt och hånglade på varenda parkbänk. Själv har jag inte sett nån kyssas sen typ december, så jag fick en smärre chock och ville gå fram och skrika HARAAAM i öronen dem.

Jag tror jag nämnde förut att jag skulle åka till Ramallah med Keyans familj. Anledningen var en dansuppvisning med Palestinas bästa Dabkagrupp, och dom var helt fantastiska. Bilturen från Betlehem till Ramallah går genom bergen på krokiga vägar eftersom dom inte kan ta den snabbare vägen genom Jerusalem. Vid checkpointen på vägen hem blev vi ombedda att stänga av alla lampor på bilen och så gick soldaterna runt och lyste på oss med starka ficklampor så man blev alldeles bländad. Situationen påminde mej om en scen från Sound of Music, men det var inte förrän jag kom hem som jag insåg det ironiska i den liknelsen.

Dagen vi åkte till Nablus blev vi också stoppade vid en checkpoint, och alla på bussen var tvungna att stiga av och lämna ifrån sej ID kort som sedan checkades av på nån lista. De frågade vem jag är här och hälsar på och jag körde med mitt standardsvar "jag är här och hälsar på Mohammed." Alla heter typ Mohammed här så det finns ingen chans i världen att dom kan kolla upp vilken Mohammed som är min. Hehe...

Kan inte skriva sa langt, men vill bara beratta att allt ar bra och att jag ater och sover som en prinsessa. Ar ratt skitig eftersom det nastan inte finns nat vatten, men lite skit kan man leva med. Ikvall ska jag aka med Keyans familj till Ramallah pa nan festival. Ok, det finns bara en dator sa jag maste ga... Puss pa er!!!

Antligen framme i Dheisheh! Resan hit var verkligen jobbig, men vid 8 tiden igar kvall kom jag i alla fall fram. Sov natten hos Keyans familj, alltsa samma som forra gangen jag var har. Har precis atit en god frukost, och snart ska jag folja med en stor grupp till Nablus dar dom ska upptrada med Dabka.

Laget har kanns valdigt lugnt, marker ingen skillnad fran forra gangen jag var har. Hade forberett mej pa att se en del maskerade man springa omkring, haha!

Det basta ar nog i alla fall att det ar betydligt svalare har an i Egypten och sodra Israel. Inatt sov jag med en extra filt pa mej vilket var underbart!! Det ar verkligen en lyx att vakna utan att bada i svett.

Ok, det verkar som att dom borjar forbereda sej pa att aka till Nablus nu, sa jag borde ga. Hasta la vista!

Sitter nu pa ett internetcafe i Eilat och vantar pa bussen till Jerusalem. Hittills har dagens resa varit helvetisk. Forst hade jag ett psycho bakom mej pa bussen fran Nuweiba till Taba som satt och petade mej pa rumpan genom springan i satet. Till slut blev jag sa javla forbannad och skrek hogt sa att hela bussen horde. Da slutade han. Usch vilket pervo.

Helvetet fortsatte sedan vid gransen mellan egypten och Israel dar jag blev korsforhord i drygt en timma av tva fruktansvart otrevliga IDF tjejer om allt mellan himmel och jord. Allt var frid och frojd tills dom hittade mina arabiskabocker i vaskan.... Och sen kom det ju fram att jag pluggar i Kairo... Shit vilket liv det blev. Och sen skulle dom veta precis allt om mitt liv, det var helt absurt. Lyckligtvis hade jag blivit varnad for att beratta att jag pluggar politik, sa jag sa att jag pluggar egyptologi, eftersom jag ar sa otrooooligt intresserad av Faraoner och pyramiderna och hela kittet. Dom hade valdigt svart att forsta varfor nan skulle vilja plugga egyptiska historia och undrade hur jag hade hort talas om pyramiderna. Korkade javla idioter. Och som sagt, otrevliga som fan. Inte ett enda "welcome to Israel" eller nantin, och mot slutet var det fyra personer som omringade mej staende, medan jag satt pa en stol i mitten. Usch, fy fan vad jag ogillar det har landet. Alla jag pratat med hittills fran taxichaffisen till bussbiljettsnubben har varit otrevliga och kalla. Och nastan ingen pratar engelska. Usch, vill nastan vanda och aka tillbaks till Sinai....

Sinai var i alla fall helt fantastiskt, bade Dahab och Nuweiba. Nuweiba ar ett valdigt dott litet samhalle, men stallet jag bodde pa var helt underbart och personalen (alla 2) var hur trevliga och och hjalpsamma som helst. Tanker definitivt aka tillbaka dit.

Naha, nu maste jag nog ta mej tillbaka till busstationen. Att missa bussen nu skulle verkligen vara hojdpunkten pa en hittills pissig dag. Hoppas kunna aterkomma med lite mer optimism fran Betlehem. Ok, shalom for now.

Kort uppdatering fran Dahab: jag vill aldrig aka harifran!!! Jag spenderar timmar halvsovandes vid vattnet, jag har inte duschat pa fyra dagar, och igar sov jag och nagra kompisar fran AUC under oppen himmel. Underbart helt enkelt. Tanker stanna en extra natt i Dahab, sa jag aker inte till Nuweiba forran den 11:e. Oki, dags for middag. Kalamari kanske..?

Jag med några av mina monster till elever...

Just ja, kom precis ihåg att jag lovat mamma att sammanställa en liten resplan.

Ok, jag har bestämt mej för att lämna Kairo på fredag, alltså den 6:e. Då sätter jag mej på bussen vid 13-tiden med destination Dahab. (Halleluja!) Resan tar 9 helvetiska timmar, så jag kommer fram till Dahab vid 22-tiden, inshallah... Stannar sedan i Dahab i 4 nätter, alltså till den 10:e. Har bokat in mej på samma hotell som jag och Scott bodde på, med den enda skillnaden att jag byter ut balkong och havsutsikt mot rum utan fönster och luftkondis och delad offentlig toalett. Men det är det värt när man betalar 48 spänn natten, inklusive deras underbara frukost!

Den 10:e sätter jag mej på en annan buss med destination Nuweiba. Nuweiba ligger mitt emellan Dahab och den israeliska gränsen, och där tänker jag tillbringa ytterligare 3 nätter. Har inte varit där förut, men det ska vara rena rama paradiset, med få turister och underbara stränder. "Campen" som jag ska bo på heter Amon Yahro Camp, och rummen består at enkla hyddor på stranden. (Utan luftkondis... shit hur ska det här gå..?) Toaletten är delad och är av finaste turkisk modell (alltså ett hål i marken). Några kompisar var precis där och rekommenderade stället varmt. 42 svenska kronor kommer jag betala per natt, inklusive frukost. Snacka om budget!

Ok, den 13 sätter jag mej på ännu en buss, denna gång med Taba som mål. Taba är sista anhalten i Egypten innan Israel. Där tar jag mitt pick och pack och knallar över gränsen, tar sedan en taxi till Eilat där jag ska försöka hitta en buss till Jerusalem. I värsta fall får jag ta omvägen via Tel Aviv till Jerusalem. Från Jerusalem tar jag sedan en buss eller taxi till checkpointen till Bethlehem, där mina kompisar förhoppningsvis väntar på andra sidan muren. Det finns en liten risk att checkpointen hinner stänga för natten innan jag hinner dit, i vilket fall jag måste spendera natten i Jerusalem.

Kommer sedan att vara i Dheisheh refugee camp till den 24:e juli, då jag flyger från Tel Aviv till Arlanda. Ska försöka vara bättre på att uppdatera bloggen medan jag är ute och reser...!

Här är en karta över Sinai. "Holyland" ska tudligen vara Israel/Palestina...

lycka

Tjohoo, sitter här i en skinande ren lägenhet och njuter! Städerskan har prcis varit här och gjort ett strålande jobb. Jag vet vad ni tänker... städerska? Vilket snobberi! Det är klart att jag aldrig skulle kunna ha en städerska i Sverige, men här är det superbilligt, och hon kom liksom med lägenheten. Vill ju inte att hon ska bli arbetslös för att jag inte vill lägga ut 60 spänn i månaden. Och oooooj, vad fint det är nu!!!!!! Wunderbar!!! Problemet med Karo är att det blåser in sand och damm från öknen, så allt i lägenheten täcks med ett fint dammlager. Det spelar ingen roll hur ofta man städar, efter några timmar är dammet där igen. Det är bara att gilla läget och hoppas att man inte får astma. Så nu tänker jag sitta och njuta av de timmar jag har med en ren lägenhet, och att kunna dra fingret över alla ytor utan att bli svart. Det gäller att kunna glädjas åt de små tingen i livet.

uppdatering

Oj, nu ligger jag rejält efter med bloggandet. Man blir ju lite stressad när man läser brorsans jättefina blogg om hans och två kompisars roadtrip genom USA (vagresa.blogspot.com). Och jag kan ju inte vara sämre!! Börjar med en snabb uppdatering av Scotts sista dagar här i Egypten.

Efter att ha haft en underbar vecka i Dahab var vi tillbaka bland avgaser och kaos i Kairo, och framför allt: min nya lägenhet! Vi hade ca. en vecka tillsammans i Kairo som spenderades bland pyramiderna, "tusen och en natt marknaden" Khan el Khalili, Egyptian Museum (sorry guys, jag tänker INTE besöka museet igen på ett bra tag. Om nån kommer och hälsar på får ni pallra er dit själva). Scott tyckte i alla fall att resan var superlyckad och han tyckte jättemycket om Egypten och Kairo. Tur var väl det, annars hade jag blivit sur. Om man kommer hit får man vara beredd på att ta saker som dom är och inte bitcha om småsaker som inte fungerar som i Sverige eller USA. Han klarade testet med galans.

På kamelerna Moses och Sinbad framför en av pyramiderna.

Dahabbilder

Moi!












Scotten

Haha, ja...vad ska man säga..?

Två kameler chillar på stranden

Vår balkong!

Utsikten från balkongen och restaurangen där vi spenderade för mycket tid...

Dahab

Jaha, åter tillbaka i Kairo efter en mini-semester på Sinaihalvön. Scott har nu varit här i över en vecka och det känns som om vi har hunnit med massor. De första två dagarna var hektiska eftersom jag fortfarande hade final exams, men bara några timmar efter min sista final satt vi på bussen till Dahab. Bussresan tog 9 timmar pga diverse rökpauser och checkpoints, så vi kom inte fram till Dahab förrän vid 11-tiden på kvällen. Det var i alla fall absolut värt den långa bussresan när vi fick flytta in i vårt underbara rum med havsutsikt och balkong och egen toa. Lyxen med egen toalett kan inte nog understrykas! Ingen luftkondis, men en fläkt hade vi som brummade som sjutton hela natten. Fick definitivt lite sentimentala flashbacks till Tanzania...

Dahab är helt klart paradiset på jorden. Litet, softa människor, genomskinligt turkost vatten, billig öl, utsikt över Saudiarabien, coola Beduiner som bjuder på te, liberalt (kändes helt vrickat att kunna knalla omkring i bikini i Egypten...)......... listan kan göras oändlig. Jag och Scott tillbringade de flesta dagarna på mjuka kuddar i skuggan vid vattnet, läsandes eller backgammon spelandes. Vi snorklade två gånger, vilket var som att simma i ett akvarium. Helt sanslöst vackert. På kvällarna satt vi på balkongen och tittade på Saudiarabiens berg på andra sidan vattnet medan vi svepte en öl eller två... eller tre. Snacka om skilda världar...

Sommarplaner

Har glömt att berätta om mitt sommarjobb här i Kairo. I juni ska jag jobba med ett program som undervisar egyptiska barn och ungdomar i engelska. I torsdags var jag på en 5-timmars (!) training session för jobbet. Jag var den yngsta där, och den enda som inte är lärare på heltid.... Men, men.. Kommer nog bli kul, jag kommer få två assistenter att bossa över i klassrummet, vilket är bra för det är 18-22 ungar/ungdomar i varje klass. Typ 18 spänn i timmen kommer jag få, vilket är en MYCKET bra lön här. Många egyptier tjänar inte så mycket på en hel dag. Men det är klart att det låter löjligt lågt med svenska mått mätt. Ser i alla fall fram emot jobbet, det låter som om det kommer bli jättekul. Hoppas bara jag får dom yngsta barnen... orkar inte tjafsa med en massa 17-åringar...

Efter programmets avslutande den 2:a juli tar jag nog några dar till att bara softa i Kairo, eller så drar jag till Sharm el Sheikh där Ahmed kommer vara stationerad då, så det kan vara en bra tid att hälsa på. Sen tar jag bussen till Taba igen och sen vidare upp till Betlehem där jag tänker spendera en tid med mina kompisar från USA som är där i sommar och hälsar på sina familjer. Mot slutet av juli flyger jag från Tel Aviv till Sverige! Sen är jag hemma hela augusti, kommer nog inte åka tillbaka hit förrän början på september. Skolan börjar inte förrän den 5:e... Låter som en perfekt Hanna-sommar!

Ojojoj, 9:e Maj var sista inlägget.... Det var ju ett tag sen... Anyway, nästa vecka är sista veckan på terminen!!!! Sen: sommarlov!!! Det härliga med att plugga är väl just det att man fortfarande har sommarlov och man kan få känna sej 7 år gammal igen... På torsdag kommer Scott, och nästa söndag drar vi till Dahab. Jag kan inte vänta....

Den här helgen har tyvärr inte varit så produktiv än så länge. Hade tänkt plugga jättemycket, men så blev det ju såklart inte. Kommer istället få sitta och råplugga sista natten, men det är jag van vid vid det här laget. I torsdags kväll träffade jag (polis) Ahmed och två av hans kompisar som jag aldrig träffat förut. Först åkte vi ut till jättegallerian City Starts för att en av killarna ville köpa en t-shirt. Rätt långt att åka för bara en t-shirt, men i alla fall... Sen åkte vi till ett ställe som heter Mo'attam (eller Moqattam, men egyptier uttalar inte q). Tror att jag har berättat om det förut i bloggen.... Det är ett berg där man ser ut över hela Kairo. Där satt vi och drack mangojuice och pratade till 2 på morgonen. Trots att det var rätt sent så var det hur mycket barn som helst som sprang omkring överallt, och en bröllopsfest pågick en liten bit bort. Hur mysigt som helst.

Mamma, förlåt att jag aldrig ringde föresten... Det har varit stressigt.. Vi kanske kan prata 3-parts i helgen?

Hälsoupdate..

Nu har det gått en vecka sen senaste sjukdagen, och jag är äntligen tillbaka, bigger & better! Men usch, jag var verkligen helt ur gängorna förra veckan.... Om man inte känner sej fysiskt och/eller mentalt stark så är Kairo en väldigt jobbig stad att vistas i, och det kändes som att gränsen nästan var nådd för mej. Batterierna var helt slut. Men nu har jag ätit normalt i nästan en vecka och mår äntligen jättebra! Känner mej helt frisk och har hur mycket energi som helst. Halleluja!!! Igår kväll var jag på födelsedagsfest på andra sidan Zamalek, och när den var slut promenerade jag hem efter Nilen i den ljumna kvällen. Det var underbart. Dagarna har blivit helvetiskt heta, men kvällarna och nätterna är superhärliga. Efter en riktig svacka är jag back to loving Egypt again.

Ok, nu måste jag plugga typ en miljon glosor som jag måste kunna tills imorgon. Yalla!!!

2 väldigt bra grejer

Ok, det finns i alla fall några ljusglimtar i tillvaron. Först och främst: jag flyttar in i en egen lägenhet den 1:a juni!!! Åååååååååååhhhhhhhhhhh vad skönt det ska bli, ligger bara och fantiserar om hur underbart det kommer bli att få vara ensam. Lägenheten ligger typ 10 min. gångväg från AUC, mitt i smeten i downtown Kairo. Det finns ett extra sovrum, så nu finns det ingen anledning att inte komma och hälsa på! Jag tänker laga mat (!) och titta på TV och sitta på balkongen och bara njuta. Aahhh...

Bra grej nummer 2: Scott kommer hit och hälsar på från den 23:e maj till 8:e juni! Tyvärr kommer jag ju inte ha flyttat in i lägenheten när han kommer, så det får bli några nätter på ett billigt hostal. Planerar också att åka till Dahab på Sinaihalvön några dagar och chilla på stranden, vilket min härjade kropp verkligen behöver. Om bara de närmsta veckorna ville gå lite fortare...

synd om mej

Hmmm, har kommit in i en liten mental svacka tror jag... Troligtvis beror det på magsjukan... Hade precis blivit bra när jag fick en ny omgång igår morse. Absolut inte lika alvarlig, men tillräcklig för att tycka rejält synd om mej själv. Hade liksom inte hunnit återhämta mej från förra omgången... Så det blev en till vända till kliniken med nya mediciner. Helvet alltså. Mår bättre idag, men känner mej otroligt matt. Har ju inte kunnat äta som en normal människa på över en vecka, och det känns. Jag har noll energi eller lust till någonting förutom att sova. Vilket jag inte har tid med, eftersom det är sjukt mycket att göra i skolan just nu. Helvete igen. Av nån anledning gick jag och vägde mej några dagar innan jag blev sjuk första gången, och igår tänkte jag att det kunde vara intressant att väga mej igen efter senaste veckans strapatser, när jag ändå var på kliniken. Fick en smärre chock när jag såg att jag gått ner 4 kg på drygt en vecka! Om nån vill gå ner i vikt, åk till Egypten. Men så fort jag blir helt frisk kommer det tas igen, no problem. En legitim anledning till att äta jättemycket av vad som helst, wunderbar!!! Men just nu känns allt som sagt ganska trisst, och inte hjälper det att det börjar bli äckligt varmt heller. Känner att batterierna håller på att ta slut. Hehe, härligt med lite self-pity. Det hjälper alltid.

Uuuurk, min rumskompis har precis lagat mat och jag tål inte matlukt än. Kommer kräkas. Det borde vara förbjudet att laga mat på rummet. Speciellt när man har en rummis som inte kommit över en magsjuka än. Plus så har hon några smörpopballader på thailändska som hon spelar om och om och om och oooooom igen. Snart slänger jag mej ut genom fönstret. Fan alltså. Jag vill ha en lägenhet. Nu.

International day

I måndags var det International Day på AUC. Alla länder som vill delta får då ett litet booth (vad fasen heter det på svenska? Ett litet stånd kanske?) som man dekorerar så patriotiskt som möjligt. Självklart hade dom tre stolta svenskarna på skolan fixat ett jättefint booth. Norges sög däremot, även om det finns jättemånga norrmän här... Vi hade fått flaggor och broshyrer från ambassaden, och syskonen Elisabeth och Sven hade bakat lussekatter och köpt pepparkakor. Jättemysigt blev det!
Förutom att självklart representera Sverige så dansade jag också dabka igen! Tyvärr var det typ 30 grader ute... Men det var jättekul i alla fall, folk här blir som galna när dom ser dabka och sjunger och klappar händerna och dansar runt med palestinska flaggor. Det var även andra uppträdanden, t.ex. grekisk dans och egyptisk magdans. Och en massa god mat!!!

Saudi tog med sej en kamel...

Dabka igen

Fr.v. Awni, jag och Rajai. De svenska huvudbonaderna blev en enorm succé!

Jag och Elisabeth. Shit, kan det bli mycket svenskare än såhär...i Kairo...?

Al Ahly vs. Barcelona

Tisdagen var en stor dag här i Egypten. Lokala fotbollslaget "Al Ahly" spelade mot Barcelona! Det var världens hype och folk pratade inte om annat veckorna innan matchen. Jag var för snål för att köpa biljetter, så jag och min kompis Rajai gick till en soft restaurang med storbilds tv istället. (Middagen blev i och för sig också ganska dyr, men som den sanna araben han är så insisterade han på att få betala... Shit, hur ska jag kunna komma hem till Sverige igen efter att ha blivit behandlad som en prinsessa?) I alla fall så förlorade Al Ahly med dunder och brak, 4-0 slutade matchen.

På vägen hem från restaurangen hittade vi en övergiven TV på en trottoar som visade matchen. Det var ett sant "only in Egypt" ögonblick. Ser man sej omkring lite så finns det mycket att skratta åt här. Knepet för att överleva Egypten är mycket tålamod och mycket humor...

sjukdag #2

Jaha... nån sa att man måste bli magsjuk 3 gånger i Egypten innan magen är immun mot bakterierna. I så fall har jag bara en gång kvar! Natten till idag var vidrig, har typ aldrig mått så dåligt... Svimmade såklart på badrumsgolvet igen, men lyckades i alla fall ta mej till skolans klinik när dom öppnade vid 8:30 i morse. Det är ett klart fall av matförgiftning, och jag fick några rejäla mediciner som säkert kommer ta kål på bakterierna och lite till. Svimmade igen när jag kom tillbaka hem, men några robusta städerskor bar iväg med mej till mitt rum. Sen tog dom jättebra hand om mej och sprang och köpte dricka och gjorde soppa. Mysigt att bli lite ompysslad ibland...

Usch, såhär omysig är en egyptisk sandstorm. Bilderna är tagna vid Tahrir Square vid 12-tiden på dan...

Har tagit skydd inne i datasalen... Ute ar det varldens sandstorm, Kairo ar alldeles suddig och husen ser ut att smalta ihop med luften. Det ar ocksa jattvermt och klibbigt.... Welcome to oknen...

Ok, här är en sammanfattning av min resa till Palestina/Israel. Om ni vill läsa i kronologisk ordning så får ni gå ner till Dag 1, eftersom bloggar alltid visar det senast skrivna högst upp.

Jag var redan väldigt pro-Palestinsk när jag åkte till Västbanken, men när jag åkte därifrån var jag ännu mer övertygad om att det som sker där är rena vansinnet. En mur håller på att byggas som skiljer palestinier och israeler åt, och på vissa ställen, t.ex. i Hebron, finns det gator som palestinier över huvud taget inte får röra sej på. Jag vet inte vad man kan kalla det förutom apartheid. Jag vet att det kan vara farligt att dra paralleller, men många av de inmurade städerna är skrämmande lika judiska ghetton i Östeuropa, och för mej är det obegripligt att ett folk som har varit utsatt för så mycket förföljelse och vidrigheter kan göra såhär mot ett annat folk. Självklart vet jag att de flesta israeler anser att de måste skydda sej mot terrorism, men faktum är att de palestinska områdena och de levnadsförhållanden som råder där är en perfekt grogrund för extremism. Terrorismen kommer definitivt inte upphöra förrän palestinierna blir behandlade som människor med lika rättigheter.

Det som slår en mest är inte någon extrem misär eller fattigdom, utan känslan av att befinna sej i ett fängelse. Tanken på att inte kunna röra sej fritt i sitt eget land är helt obegriplig, och jag insåg snabbt att jag var tvungen att skrota allt logiskt tänkande när jag kom dit. Många av de jag träffade i Betlehem hade aldrig varit i Jerusalem, 15 minuter därifrån! Även om vi passerade checkpointsen lätt, så är det ofta ett rent helvete för palestinierna att komma igenom.

Om ni inte tycker att jag är tillräckligt opartisk så är det för att jag inte tänker vara opartisk. Efter att ha varit där är det omöjligt att inte ta ställning. Självklart måste jag ju nu uppmana alla att bojkotta Israeliska produkter så mycket som möjligt, even om jag vet att det kan vara svårt eftersom det inte alltid finns så bra alternativ...

Anyway, trevlig läsning...

Dag 7. Hemresa

Efter strapatsen med att ta sig över gränsen till Israel var alla självklart lite nervösa när det var dags att åka tillbaka. Lyckligtvis gick det hela väldigt smidigt, aven om den Egyptiska sidan av gränsen var otroligt oorganiserad, och man kände på en gång att man lämnat Israels ordning och reda för Egyptens kaos! Alla var igenom på lite över en timma, och vi hoppade alla på bussen i Taba glada i hågen. Efter att bussen inte rörs sig ur fläcket på nästan en timma började vi undra... Varför åker vi inte? Tillslut lyckades busschaffisen klämma ur sej att det var en sandstorm i Sinai och att vi skulle bli kvar i Taba ett tag.... Det blev 6 timmar på Hilton i Taba i väntan på att stormen skulle svepa vidare. Men det gick ingen nöd på oss, många hade köpt upp sej i tax free shoppen och hade alkohol så det räckte till ett mindre land... Vi käkade middag i restaurangen och satt sen på stranden och tittade på Jordanien. Inte helt fel ställe att fastna på....

Vi kom fram till Kairo igen runt 6-tiden på söndag morgon. Jag åkte hem och sov några timmar för att sedan vakna i mitt rum och undra vad i helsike jag egentligen varit med om.....

Dag 5 & 6. Dheisheh Refugee Camp i Betlehem

På torsdagen var det meningen att vi skulle åka runt och träffa en del andra politiker och representanter för NGO's, men jag lämnade gruppen för att åka och hälsa på Dheisheh refugee camp i Betlehem. Jag har kompisar i USA därifrån, och dom hade fixat så att jag skulle kunna får komma och hälsa på deras familjer.

Så på morgonen knallade jag ner till västra Jerusalem och tog en buss till Betlehem. Bussen stannade innan checkpointen till Betlehem, så man fick gå ur och gå igenom säkerhetskontrollerna. Lyckligtvis tog det mej bara nån minut, en snabb titt på mitt EU pass och jag var igenom.

På andra sidan väntade Munther, en kompis till mina USA kompisar som hade åtagit sej att ta hand om mej! Vi tog en taxi till Dheisheh refugee camp där jag fick en tour genom kampen samt en liten historielektion. När man hör ordet "flyktingläger" tänker sig nog många att man lever i tält. Från början gjorde dom det, men folk kom dit redan när Israel bildades 1948 och många människor tvingades fly från sina hem, så på nästan 60 år har tälten hunnits bytas ut mot riktiga hus. Först trodde alla att vistelsen i flyktinglägren skulle bli kortvarig, men när man märkte att konflikten blev utdragen gick FN in och byggde ett litet hus till varje familj på 3x3 meter. En del familjer har kvar de här husen som minne, och det är svårt att tänka sig hur en hel arabisk familj (dom har ju rätt många barn...) skulle ha fått plats där inne. Största drömmen för varenda människa i Dheisheh är att en dag kunna återvända till de byar eller städer deras far-och morföräldrar kom ifrån, och alla har fortfarande kvar nyckeln till sitt gamla hus. Undrar hur många av de hemmen som fortfarande finns kvar...

Dheisheh skiljer sig från andra flyktingläger på många sätt. Dels är det ett otroligt liberalt läger där de flesta tar det som en personlig förolämpning att bli tillfrågade om de tillhör Hamas eller Fatah eftersom det är ett val mellan pest eller kolera. Dheisheh har också ett kulturcentrum, Ibdaa ("to create something out of nothing" på arabiska), som sysselsätter en stor del av alla ungdomar i Dheisheh. Istället för att ungdomar engagerar sig för mycket i politik som kan leda till extremism försöker man sysselsätta dem på andra sätt. Bl.a. har de en väldigt framgångsrik Dabka dansgrupp som uppträder i hela världen, jag såg dom t.ex. uppträda i San Francisco. De har också ett guesthouse dit många kommer och bor några nätter för att uppleva livet i ett flyktingläger.

Av en ren slump kom jag till Dheisheh samma dag som invigningen till ett veckolångt firande av barnen i Betlehem. Invigningen började med ett tåg av barn och vuxna som tågade från Dheisheh till lokalen där invigningen skulle hålla till. Själva ceremonin var helt fantastisk med sång och Dabka (kanske skulle ha joinat in...), och en hel drös av barn som kom in i olika färger och ställde upp sig för att bilda den palestinska flaggan!

Efteråt åt jag lunch och umgicks med Munther och min kompis Keyans syster Iman. Jag fick bo hemma hos Keyans familj vilket var hur mysigt som helst, hennes mamma gjorde världens godaste mat och jag kände mej otroligt välkommen!

På kvällen gick jag och Munther till en lokal krog i Betlehem och drack bärs och pratade livet. Jag blev förvånad över hur liberalt det är där gämfört med Kairo, man kunde t.ex. köpa alkohol i nästan alla mataffärer vilket skulle vara otänkbart här.

Nästa dag visade Iman mej runt i Betlehem och vi gick och åt glass på ett mysigt litet ställe. Min grupp var i Tel Aviv under dagen och hade beräknat vara tillbaka på eftermiddan, men de hade fastnat på stranden i Jaffa, och ville inte komma tillbaka förrän senare på kvällen. På grund av det fick jag en hel dag till i Dheisheh vilket var jättebra eftersom jag inte hade nån som helst lust att åka därifrån. Jag tillbringade rätt mycket tid i Ibdaa center drickandes te och pratandes allt från politik till.... tja allt möjligt. På kvällen innan jag åkte gick jag och Munther ut och tog några öl igen, som en mysig avslutning på två fantastiska dagar.

Min grupp hade bytt hotel under tiden jag var borta, från Jerusalem till Jericho. Meningen var att jag skulle ta en buss tillbaka till Jerusalem och därefter taxi till Jericho, men istället hittade vi en taxi som var villig att köra mej hela vägen till Jericho! Munther följde med på resan som tog drygt en timme mitt i natten genom de palestinska bergen. Det kändes rätt overkligt, men himla spännande!

Besöket i Dheisheh var definitivt höjdpunkten på resan. Människorna jag träffade där var hur sköna och roliga som helst, och jag tänker absolut försöka åka tillbaka i sommar.

Dheisheh

Tåget innan invigningen

Palestinska flaggan i form av barn

Jag på Munthers balkong

Munther på sin egen balkong...

Keyans mamma och syster (Iman)

Den här bilden satt i entrén till Ibdaa...

Dag 4. Bethlehem University och Ramallah

Onsdagen inleddes med ett tidigt besök vid Al Aqsa moskén och "the Dome of the Rock" i Jerusalem. Detta var inte en del av programmet, utan vi var ett gäng morgonpigga (...?) personer som gick dit innan alla vaknade...

Efter att ha fått en ganska negativ bild av Bethlehem första dagen, var det otroligt skönt att komma tillbaka och se ett ställe fullt av liv. Bethlehem University är ett jättefint universitet med nya byggnader och en vacker campus. Vi gick på en föreläsning, och sen minglade vi bara med andra studenter. Eleverna där var helsköna och pratade flytande engelska nästan allihop. Vi fick höra om deras dagliga besvär med att komma till skolan, alltså för de elever som bor utanför Betlehem. Ibland får dom sitta och vänta vid checkpointen i timmar innnan dom släpps igenom och kan gå till universitetet.

Efter att ha minglat och utbytt e-mailadresser med ett antal elever, begav vi oss mot Ramallah. Ramallah är ett kulturellt och politiskt centrum på Västbanken. Dit kommer folk för att gå på bio eller på resturang, och många politiker har sitt högsäte där. Tyvärr hann vi inte se så mycket av "Downtown Ramallah" eftersom vi redan var sena till ett av våra viktigaste möten: en politiker från Hamas. Vi fick träffa the minister of higher education, men som hade en högre position innan koalitionsregeringen. Han (pinsamt, men jag kommer inte ihåg vad han hette... Men det kan man nog Googla..) var i alla fall en riktig politiker och skötte sej exemplariskt. Många ställde tuffa frågor som han besvarade vänligt och utförligt. Han behöll lugnet hela tiden, förutom när han pratade om alla checkpoints, då blev han märkbart upprörd. (Med all rätt). Självklart var det tydligt att han tonade ner extremismen inom Hamas när han pratade med oss och valde en betydligt mer liberal linje, med det var ju väntat. Det är väl en politikers jobb att försöka förgylla verkligheten, samtidigt som det är folkets jobb att se igenom lögnerna.

För att inte missa sin checkpoints stängningstid samma kväll, hade han bara en timme planerad med oss. Av någon anledning bestämde han sig för att stanna med oss i 2,5 timmar istället, vilket betydde att han missade sista chansen att passera checkpointen och därmed kunna spendera natten med sin familj. Mötet blev otroligt intressant och definitivt en av höjdpunkterna på resan.

Hamasministern

Bethlehem University

Dome of the Rock

Al Aqsa Moskén

Dag 3. Hebron

Tisdagen tillbringades i Hebron. Först åkte vi till Jerusalem Open University i Hebron City och träffade rektorn och en del andra anställda, samt en del elever. Det var val på skolan samtidigt som vi var där, så det satt politiske flaggor och plancher på varenda vägg eller lyktstolpe. Hebron är en av de städer där Hamas har ett starkt fäste, så det var mest gröna flaggor som vajade i vinden...

Efter universitetet åkte vi till gamla delen av Hebron. Jag tror att alla var överens om att det var det sorgligaste momentet på hela resan... Gamla Hebron är omringat av israeliska bosättningar som gör livet till ett rent helvete för palestinierna där. Det bor ca. 4.000 palestinier i den delen, och i bosättningarna bor det 400 (fyra hundra!) personer. 4.000 personer har fått sina liv förstörda på grund av 400 bosättare som envisas med att bo på Västbanken. För att bosättarna ska kunna röra sej fritt och obehindrat har invånarna (palestinierna) i Hebron stängts in på en pytteliten yta med bara ett fåtal in-och utvägar som är hårt bevakade av israelisk militär. Majoriteten av gatorna har stängts av med stängsel och taggtråd vilket gör att rörligheten i staden är minst sagt begränsad. På grund av detta har nästan varenda affär tvingats stänga, så många gator kantas av tomma affärer på båda sidor vilket ger ett otroligt deprimerande intryck. Över gatorna har man satt upp nät på grund av bosättare i högre byggnader slänger ner saker på befolkningen. Vid ett fåtal tillfällen har syra slängts ner, och då hjälper ju inga nät i världen. Levnadsförhållandena är usla och på grund av dåliga avlopp luktar det kiss överallt.

En del palestinier har blivit erbjudna pengar av Israel för att lämna Hebron, och det är uppenbart att mutorna i samband med de omänskliga förhållandena är till för att få så många palestinier som möjligt att flytta och lämna plats åt bosättare. Under tiden där hörde vi många historier om palestinier på Västbanken som lämnat sina hem bara för någon dag för att hälsa på släkt, åka till sjukhus mm. , för att sedan komma hem och se sitt hus bebott av bosättare. Bosättarna är de allra mest fanatiskt religiösa israelerna, vilket gör dem värre att handskas med än de flesta andra. Många israeler i t.ex. Tel Aviv är också förbannade på bosättarna, av den enkla anledning att en så stor del av skattepengarna går åt till att skydda några tusen människor på Västbanken.

Dagen i Hebron var definitivt svår att smälta, så alla gick och la sig relativt tidigt den kvällen.

P.s. alla bilder är tagna i gamla delen av Hebron.

En ödelagd gata i Hebron

En av alla gator som är avspärrade

En israelisk övervakningskamera inne i Hebron

Några män som står och väntar på att ta sig igenom checkpointen in till Hebron

En typisk gata i gamla Hebron