Ok, här är en sammanfattning av min resa till Palestina/Israel. Om ni vill läsa i kronologisk ordning så får ni gå ner till Dag 1, eftersom bloggar alltid visar det senast skrivna högst upp.

Jag var redan väldigt pro-Palestinsk när jag åkte till Västbanken, men när jag åkte därifrån var jag ännu mer övertygad om att det som sker där är rena vansinnet. En mur håller på att byggas som skiljer palestinier och israeler åt, och på vissa ställen, t.ex. i Hebron, finns det gator som palestinier över huvud taget inte får röra sej på. Jag vet inte vad man kan kalla det förutom apartheid. Jag vet att det kan vara farligt att dra paralleller, men många av de inmurade städerna är skrämmande lika judiska ghetton i Östeuropa, och för mej är det obegripligt att ett folk som har varit utsatt för så mycket förföljelse och vidrigheter kan göra såhär mot ett annat folk. Självklart vet jag att de flesta israeler anser att de måste skydda sej mot terrorism, men faktum är att de palestinska områdena och de levnadsförhållanden som råder där är en perfekt grogrund för extremism. Terrorismen kommer definitivt inte upphöra förrän palestinierna blir behandlade som människor med lika rättigheter.

Det som slår en mest är inte någon extrem misär eller fattigdom, utan känslan av att befinna sej i ett fängelse. Tanken på att inte kunna röra sej fritt i sitt eget land är helt obegriplig, och jag insåg snabbt att jag var tvungen att skrota allt logiskt tänkande när jag kom dit. Många av de jag träffade i Betlehem hade aldrig varit i Jerusalem, 15 minuter därifrån! Även om vi passerade checkpointsen lätt, så är det ofta ett rent helvete för palestinierna att komma igenom.

Om ni inte tycker att jag är tillräckligt opartisk så är det för att jag inte tänker vara opartisk. Efter att ha varit där är det omöjligt att inte ta ställning. Självklart måste jag ju nu uppmana alla att bojkotta Israeliska produkter så mycket som möjligt, even om jag vet att det kan vara svårt eftersom det inte alltid finns så bra alternativ...

Anyway, trevlig läsning...