Tisdagen tillbringades i Hebron. Först åkte vi till Jerusalem Open University i Hebron City och träffade rektorn och en del andra anställda, samt en del elever. Det var val på skolan samtidigt som vi var där, så det satt politiske flaggor och plancher på varenda vägg eller lyktstolpe. Hebron är en av de städer där Hamas har ett starkt fäste, så det var mest gröna flaggor som vajade i vinden...
Efter universitetet åkte vi till gamla delen av Hebron. Jag tror att alla var överens om att det var det sorgligaste momentet på hela resan... Gamla Hebron är omringat av israeliska bosättningar som gör livet till ett rent helvete för palestinierna där. Det bor ca. 4.000 palestinier i den delen, och i bosättningarna bor det 400 (fyra hundra!) personer. 4.000 personer har fått sina liv förstörda på grund av 400 bosättare som envisas med att bo på Västbanken. För att bosättarna ska kunna röra sej fritt och obehindrat har invånarna (palestinierna) i Hebron stängts in på en pytteliten yta med bara ett fåtal in-och utvägar som är hårt bevakade av israelisk militär. Majoriteten av gatorna har stängts av med stängsel och taggtråd vilket gör att rörligheten i staden är minst sagt begränsad. På grund av detta har nästan varenda affär tvingats stänga, så många gator kantas av tomma affärer på båda sidor vilket ger ett otroligt deprimerande intryck. Över gatorna har man satt upp nät på grund av bosättare i högre byggnader slänger ner saker på befolkningen. Vid ett fåtal tillfällen har syra slängts ner, och då hjälper ju inga nät i världen. Levnadsförhållandena är usla och på grund av dåliga avlopp luktar det kiss överallt.
En del palestinier har blivit erbjudna pengar av Israel för att lämna Hebron, och det är uppenbart att mutorna i samband med de omänskliga förhållandena är till för att få så många palestinier som möjligt att flytta och lämna plats åt bosättare. Under tiden där hörde vi många historier om palestinier på Västbanken som lämnat sina hem bara för någon dag för att hälsa på släkt, åka till sjukhus mm. , för att sedan komma hem och se sitt hus bebott av bosättare. Bosättarna är de allra mest fanatiskt religiösa israelerna, vilket gör dem värre att handskas med än de flesta andra. Många israeler i t.ex. Tel Aviv är också förbannade på bosättarna, av den enkla anledning att en så stor del av skattepengarna går åt till att skydda några tusen människor på Västbanken.
Dagen i Hebron var definitivt svår att smälta, så alla gick och la sig relativt tidigt den kvällen.
Efter universitetet åkte vi till gamla delen av Hebron. Jag tror att alla var överens om att det var det sorgligaste momentet på hela resan... Gamla Hebron är omringat av israeliska bosättningar som gör livet till ett rent helvete för palestinierna där. Det bor ca. 4.000 palestinier i den delen, och i bosättningarna bor det 400 (fyra hundra!) personer. 4.000 personer har fått sina liv förstörda på grund av 400 bosättare som envisas med att bo på Västbanken. För att bosättarna ska kunna röra sej fritt och obehindrat har invånarna (palestinierna) i Hebron stängts in på en pytteliten yta med bara ett fåtal in-och utvägar som är hårt bevakade av israelisk militär. Majoriteten av gatorna har stängts av med stängsel och taggtråd vilket gör att rörligheten i staden är minst sagt begränsad. På grund av detta har nästan varenda affär tvingats stänga, så många gator kantas av tomma affärer på båda sidor vilket ger ett otroligt deprimerande intryck. Över gatorna har man satt upp nät på grund av bosättare i högre byggnader slänger ner saker på befolkningen. Vid ett fåtal tillfällen har syra slängts ner, och då hjälper ju inga nät i världen. Levnadsförhållandena är usla och på grund av dåliga avlopp luktar det kiss överallt.
En del palestinier har blivit erbjudna pengar av Israel för att lämna Hebron, och det är uppenbart att mutorna i samband med de omänskliga förhållandena är till för att få så många palestinier som möjligt att flytta och lämna plats åt bosättare. Under tiden där hörde vi många historier om palestinier på Västbanken som lämnat sina hem bara för någon dag för att hälsa på släkt, åka till sjukhus mm. , för att sedan komma hem och se sitt hus bebott av bosättare. Bosättarna är de allra mest fanatiskt religiösa israelerna, vilket gör dem värre att handskas med än de flesta andra. Många israeler i t.ex. Tel Aviv är också förbannade på bosättarna, av den enkla anledning att en så stor del av skattepengarna går åt till att skydda några tusen människor på Västbanken.
Dagen i Hebron var definitivt svår att smälta, så alla gick och la sig relativt tidigt den kvällen.
P.s. alla bilder är tagna i gamla delen av Hebron.
En ödelagd gata i Hebron
En av alla gator som är avspärrade
En israelisk övervakningskamera inne i Hebron
Några män som står och väntar på att ta sig igenom checkpointen in till Hebron
En typisk gata i gamla Hebron
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar