Hallå hallå.... Har precis upptäckt att det finns trådlöst internet i restaurangen här i Dheisheh, så jag kan använda min egen dator!! ÅÄÖ here I come! Allt är toppen här, men är lite ledsen över att jag måste åka så snart... Har verkligen haft det superkul och jag tänker åka tillbaka så snart jag kan. Mycket öl har det dock blivit, så får nog ta en vit vecka när jag kommer hem. Eller inte.

Har i alla fall hunnit med rätt mycket på kort tid tycker jag. I förrgår var jag på förlovningsparty för Keyans kusin, vilket var.... en upplevelse minst sagt. Den blivande brudens föräldrar är valdigt religiösa så festen var uppdelad med kvinnor i ett rum och män i ett annat. Lite skumt kändes det, men samtidigt var det roligt eftersom alla beslöjade kvinnor kunde släppa loss och shejka på dansgolvet. De enda som inte hade speciellt roligt var nog det blivande brudparet själva. De kände knappt varandra, så bruden såg inte speciellt glad ut. Kvinnor här måste i och för sig godkänna snubben som förädrarna vill att hon ska gifta sej med, säger hon nej så blir det inget bröllop. Men ofta säger dom ja utan att känna killen speciellt bra, vilket var fallet här. Den blivande mannen såg otroligt nördig ut och kunde inte dansa för fem öre. Här måste paret dansa inför alla och det var plågsamt att se den vackra, rytmiska blivande bruden dansa med detta spektakel.

Dagen innan festen var jag i Jerusalem. Har en kompis där som jag träffade förra gången jag var här, och han visade mej runt Jerusalem samt downtown Ramallah. Han är en Jerusalem resident vilket betyder att han kan röra sej fritt mellan Israel och Västbanken, till skillnad från Palestinierna här i Betlehem. På kvällen gick vi ut och tog en drink (eller tre) i västra Jerusalem (israeliskt område). Jerusalem är proppfullt med amerikanska tonåringar som är där på deras absurda "birth right trip." Dom var apfulla allihopa och satt och hånglade på varenda parkbänk. Själv har jag inte sett nån kyssas sen typ december, så jag fick en smärre chock och ville gå fram och skrika HARAAAM i öronen dem.

Jag tror jag nämnde förut att jag skulle åka till Ramallah med Keyans familj. Anledningen var en dansuppvisning med Palestinas bästa Dabkagrupp, och dom var helt fantastiska. Bilturen från Betlehem till Ramallah går genom bergen på krokiga vägar eftersom dom inte kan ta den snabbare vägen genom Jerusalem. Vid checkpointen på vägen hem blev vi ombedda att stänga av alla lampor på bilen och så gick soldaterna runt och lyste på oss med starka ficklampor så man blev alldeles bländad. Situationen påminde mej om en scen från Sound of Music, men det var inte förrän jag kom hem som jag insåg det ironiska i den liknelsen.

Dagen vi åkte till Nablus blev vi också stoppade vid en checkpoint, och alla på bussen var tvungna att stiga av och lämna ifrån sej ID kort som sedan checkades av på nån lista. De frågade vem jag är här och hälsar på och jag körde med mitt standardsvar "jag är här och hälsar på Mohammed." Alla heter typ Mohammed här så det finns ingen chans i världen att dom kan kolla upp vilken Mohammed som är min. Hehe...