synd om mej

Hmmm, har kommit in i en liten mental svacka tror jag... Troligtvis beror det på magsjukan... Hade precis blivit bra när jag fick en ny omgång igår morse. Absolut inte lika alvarlig, men tillräcklig för att tycka rejält synd om mej själv. Hade liksom inte hunnit återhämta mej från förra omgången... Så det blev en till vända till kliniken med nya mediciner. Helvet alltså. Mår bättre idag, men känner mej otroligt matt. Har ju inte kunnat äta som en normal människa på över en vecka, och det känns. Jag har noll energi eller lust till någonting förutom att sova. Vilket jag inte har tid med, eftersom det är sjukt mycket att göra i skolan just nu. Helvete igen. Av nån anledning gick jag och vägde mej några dagar innan jag blev sjuk första gången, och igår tänkte jag att det kunde vara intressant att väga mej igen efter senaste veckans strapatser, när jag ändå var på kliniken. Fick en smärre chock när jag såg att jag gått ner 4 kg på drygt en vecka! Om nån vill gå ner i vikt, åk till Egypten. Men så fort jag blir helt frisk kommer det tas igen, no problem. En legitim anledning till att äta jättemycket av vad som helst, wunderbar!!! Men just nu känns allt som sagt ganska trisst, och inte hjälper det att det börjar bli äckligt varmt heller. Känner att batterierna håller på att ta slut. Hehe, härligt med lite self-pity. Det hjälper alltid.