Mitt liv som moviestar

Ok, fredagen var helt klart en av dom skummaste nätterna i mitt liv... Vi hade samlats ett gäng hemma hos Jon (yes, han stavar tydligen Jon, inte John...) som vanligt, utan några direkta planer för kvällen. Vid 23-tiden kom Thalia och berättade om hon hade blivit tillfrågad om hon ville vara statist i en egyptisk film. En scen skulle vara på oscarsgalan, och dom behövde folk som såg utländska ut. Inspelningen skulle börja 1 på natten, troligtvis för att det var enda tiden lokalen var ledig. Självklart var vi på, så 12:45 satte vi oss i en taxi och åkte dit! Tjejerna fick långa klänningar och håret och sminket fixat, och killarna fick snygga kostymer. Det kändes som att vara i en dröm, helt absurt. Speciellt eftersom vi hade hunnit hinka i oss några öl innan vi åkte hemifrån... Efter det att vi blev klara med kostymerna fick vi sitta och vänta på att inspelningen skulle börja. Den började kl. 5:30 på morgonen! Shit vad trötta vi var, men med hjälp av X antal koppar kaffe så gick det... När vi väl fick komma in i biosalongen var det stekhett och med bländande lampor som sken oss i ansiktet hela tiden. Det blev mycket väntan även där, och många somnade i sina stolar. Jag satt bredvid en modell från Ukraina, som var otroligt rutinerad och visste precis hur man skulle bete sej på en filminspelning! Medan huvudpersonerna i filmen pratade skulle vi andra sitta och mima till varandra som om vi pratade, vilket kändes minst sagt dumt, speciellt klockan 7 på morgonen och man inte har fått en gnutta sömn... Runt 9 på morgonen, efter hur många omtagningar som helst och aldeles för många timmar i samma stol, smög vi ut ur salongen under en liten paus. Filminspelningen var långt ifrån klar, och vi klarade bara inte av tanken på att sitta där inne en sekund till. Vi sprang snabbt som sjutton till omklädningsrummen och bytte om. Efter kom det ett gäng vakter som var skitsura. Dom började skrika på oss på arabiska, och jag tänkte att nu blir vi nog skjutna. Dom var verkligen rasande. Dom följde efter oss hela vägen ut och skrek och gormade, men tanken på att stanna kvar var outhärdlig så vi försökte ignorera dom så mycket som möjligt. Tillslut hittade vi en taxi och lyckades fly från dom arga vakterna! Då hade vi varit uppe i över 24 timmar och var så trötta att vi bara satt och garvade. Vi åkte hem till Jon som gjorde jättegod frukost till allihop. Runt 10 släpade vi oss äntligen hem till våra sängar. Zzzz......