onsdag 6 februari 2008

Usch, det sista inlägget var ju rätt deprimerande, så nu ska jag istället berätta om min helt absurda dag i Jerusalem. Eftersom mina kompisar i Dheisheh ju inte kan följa med till Jerusalem så satte jag mej på bussen själv och åkte dit. Kände att jag behövde lämna Betlehem några timmar…

Jag hade inget direkt mål när jag kom dit, utan drev planlöst runt i gamla Jerusalems totalt förvirrande labyrint. Tänkte ändå att jag nog skulle försöka ta mej till klagomuren och al-Aqsa moskén även om jag ju varit där förut, men tappade bort mej totalt. Hamnade i de judiska kvarteren och bestämde mej för att fråga folk om vägen. Det mest naturliga hade ju varit att fråga efter klagomuren, men jag ville se vad som hände om jag istället frågade efter moskén. Det som hände var att ingen visste var det världsberömda al-Aqsa moskén låg. Frågade tre personer och ingen hade en aaaaning om var den låg. Hmm, säkert… Hittade dit i alla fall men moskén var stängd, så jag tittade lite på folk som bad vid muren och sen drog jag. Hittade sedan efter mycket om och men fram till The Church of the Holy Seplica, alltså platsen där Jesus korsfästes och begravdes. Gick in, tittade mej omkring, tänkte att det här var ju roligt (…) och gick ut. Inte så himla speciellt sevärt måste jag säga. Platsen där han korsfästes är så överöst av krimskrams i guld och silver att det vara blir för mycket.

När jag sedan var på väg till bussen blev jag intvingad i en smyckesaffär i de arabiska kvarteren av en minst sagt duktig försäljare. Där överlämnades jag till hans bror som bjöd på te. När han hörde att jag var från Sverige blev han överlycklig för hans ex-tjej var från Sverige och han absolut älskar Sverige!!! För att visa sin uppskattning ville han göra ett par örhängen till mej på plats, även efter att jag förvissat honom om att jag inte hade råd att betala någonting. Sedan tvingade han mej att välja ett halsband till örhängena, och jag fick ett superfint halsband med stenar. Sen sa han att nu måste jag välja ett halsband till min mamma, så jag gjorde det, och sen gjorde han ett par matchande örhängen till det halsbandet! Jag viste inte vad jag skulle säga, det händer ju inte speciellt ofta att folk bara GER en grejer… Sen gav han mej en bok om traditionella palestinska kläder och smycken som hans pappa hade skrivit, och efter X antal koppar kaffe och te bjöd han med mej på lunch/middag i de armeniska kvarteren. Där fick jag för första gången äta traditionell armenisk mat och dricka armeniskt vin, och det var såå gott!!!

När vi var klara tog han med mej till en liten affär som sålde hudprodukter från döda havet av märket AHAVA, som jag vet är svindyrt, men tydligen ägde han affären så han fick det gratis (krämerna gav jag sen till Keyans mamma som tack för att jag fick bo hos dom. Hon blev jätteglad!), och sen fick jag en lång arabisk mansklänning att ge till pappa. (Vet inte om du passar så bra i klänning pappa, så om du inte misstycker tänkte jag ge den till Anton som har uttryckt önskemål om just en sån klänning).

Det sista som hände var att vi åkte till The American Colony Hotel i östra Jerusalem som är ett vattenhål för utlänningar men där han tydligen är stammis. Där satt vi på en supermysig restaurang som såg ut som en grotta och pratade och drack mer vin och år frukt, och eftersom jag hade slut på pengar i mobilen skickade han en kypare att köpa ett kort åt mej så jag kunde fylla på mobilen! Självklart var jag hela tiden på min vakt och tänkte att nånstans måste det ju finnas en hake, vill han ha sex med mej eller vad är det frågan om??? Sånt här händer ju bara inte! Men det gjorde det. När det var dags för mej att åka hem satte han mej i en taxi och betalade och skickade mej tillbaka till Dheisheh, och det var det! Men jag förstod när jag pratade med honom att han kom från en stenrik familj och han spenderade pengar som om det inte var någonting alls att bry sej om. Kanske han verkligen bara var så himla glad över att träffa en svensk? Det verkade ju onekligen så. Alltså åkte jag hem till Dheisheh fullastad med grejer och väldigt glad över att komma från Sverige!

2 kommentarer:

Jennylusss sa...

Fy tusan vad tufft. jag skulle göra typ vad som helst för att få uppleva det du gör. Du får visa mig staden någon gång. Lite av en dröm =)

Hoppas du mår bra Hanna!

Kram Jenny

Anonym sa...

Hanna,
Även jag har varit på American Colony. Inte minst är det intressant efterson det var där Jerusalemfararna från Nås i Dalarna slog sig ner i slutet av 1800-talet. Svenskarna hade en tuff tid på American Colony som bl a finns skildrad i en bok, som jag läste under besöket i Jerusalem och Tel Aviv (fanns på ambassaden i T A). Du måste läsa Selma Lagerlöfs "Jeruslem". Bille Augusts film, baserad på boken, var också jättebra.
mamsen