Istället för att göra läxan i internationell rätt som jag verkligen BORDE göra nu, så tänker jag skriva klart om min resa i Israel/Palestina…

Min sista dag spenderade jag med min kompis Bashars familj. De bor i östra Jerusalem, och det var otroligt intressant att jämföra situationen för palestinier i Jerusalem jämfört med Betlehem. Palestinier i Jerusalem har nästan samma rättigheter som israeler, med undantag för att de inte får rösta i israeliska val, och de får inte bära vapen. Annars betalar de samma skatt, och har teoretiskt samma rättigheter till vård mm. Tyvärr är gatorna i östra Jerusalem inte i samma skick som i västra delen, skattepengarna investeras alltså inte helt rättvist. Däremot har de frihet att röra sej fritt inom Israel och på Västbanken, alltså en totalt annorlunda situation jämfört med palestinier boende på Västbanken.

Märker att det finns en ideologisk klyfta mellan västbankspalestinierna och jerusalemspalestinierna, vilket ju inte är så konstigt med tanke på omständigheterna de bor i. På Västbanken är folk betydligt mer radikala och har en ganska revolutionär inställning till lösningen på konflikten, medan t.ex. Bashar tror mer på diplomati och diskussioner. Självklart är det lättare att vara diplomatisk när man lever ett fritt liv än om man sitter fast i “fängelset” på Västbanken. Mina kompisar i Dheisheh tycker också att de får otroligt lite stöd från Jerusalemsborna, och att de som lever i Jerusalem nästan har glömt bort “the struggle” som de kallar det. De enda “riktiga” palestinierna nu för tiden är de boende på Västbanken, framförallt i flyktinglägren, och så självklart alla i Gaza.

Det var intressant att lyssna på Bashars fördomar om de som bor i flyktinglägren, det mesta stämmer inte alls! Folk går INTE omkring i gamla trasor utan klär sej som vem som helst. De är inte heller våldsälskare som bara vill slåss och skapa problem, de flesta ungdomarna där försöker ju leva som vem som helst med plugg, kärleksproblem, dricka vin i smyg, lugna hemmakvällar med familjen…..