Dagarna på Västbanken var helt underbara, tragiska, händelserika och inte minst absurda. Bara resan från Eilat till Jerusalem var ju en erfarenhet pga den kristna snubben som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Även om det ju var rätt jobbigt att sitta och lyssna på hans propaganda i 4 timmar så är det ju något jag alltid kommer minnas. T.ex. blev han väldigt upprörd över att jag "glömt" min Bibel i Sverige så under hela resan satt han och tittade efter bokaffärer där vi kunde stanna och köpa en Bibel... Han älskade också Bush och sa att han gärna skulle röstat på honom igen om han kunde bli omvald. Jag frågade om han föll inom kategorin "christian, republican, pro-life, pro-capital punishment" (dödsstraff) vilket ju är en klassisk bild av amerikaner från södern, och det sa han att jo, det gjorde han nog. Herregud tänkte jag..... Han verkade också lite paranoid och trodde att folk från hans förflutna var ute efter honom och att han inte vågade lita på någon. Snacka om skumt. Men, men, det var ju en gratis resa för mej!