De flesta dagarna i Betlehem spenderades på golvet med familjen Dawoud framför de små värmeelementen med en kopp te i handen och mat i munnen. Måste säga att det råder matpenalism i Palestina, aldrig har jag "tvingats" äts så mycket som där! Hela tiden är det mat på gång och om man inte äter blir mamman sårad. Men ojojojoooooj vad gott det var!!!! Det mesta äts med sked eller med händerna med hjälp av en bit bröd, och ofta serveras maten på en stor gemensam tallrik där alla tar ett eget litet hörn. Ibland är det lite jobbigt för mej som har salivskräck, men jag försöker tänka bort det när jag är där. Självklart skulle jag ju kunna få en egen tallrik om jag bad om det, men herregud vad töntig jag skulle känna mej!

Som ni nog har förstått var det iskallt inomhus, så i alla hus satt familjer hopkrupna tillsammans med händer och fötter framsträckta mot nåt enstaka element. Men det var ganska mysigt ändå, kändes faktiskt inte alls jobbigt. För att ni ska förstå hur kallt det var så kan jag berätta för er att det snöade utomhus, vilket det oftast inte gör på vintern där. I Betlehem bar det mest slasksnö, men i t.ex. Ramallah var det drivor med som snö som gjorde att vägarna tvingades stänga! På dagarna kunde man inte gå en meter utan att få en snöboll kastad på sej, alla barn var ute och lekte i de små gränderna i Dheisheh med plastpåsar på händerna för att inte bli blöta. Tänk vad roligt det är med snö när man är liten!