Största delen av tiden på Västbanken tillbringades i Dheisheh refugee camp hos samma gamla underbara familj som jag bott hos tre gånger tidigare. Inget storartat hände under tiden där, alltså inga martyrer eller döda politiker… En kväll hörde vi dock några smällar alldeles innan vi skulle sova, men tänkte att vi nog bara var paranoida och att det säkert var några barn med smällare. Efter några minuter ringde min kompis Luay och berättade att några killar i 15-årsåldern hade kastat sten mot några israeliska militärjeepar, vilket resulterade i israelisk skottlossning och skador på 4 av killarna. De låg fortfarande på sjukhus när vi lämnade efter en vecka.