Bussresan tillbaka till Eilat var relativt smärtfri, och vi kom fram till gränsen vid 6-tiden på morgonen. Trodde att jag skulle glida igenom gränsen lätt, men istället blev jag utfrågad om min pappa och farfar. “What’s your father’s name?” “Bjööörn” svarade jag så svenskt jag bara kunde, inget amerikanskt “Byorn” inte. Så lätt gör jag det inte för dom! Aldrig är man så glad att komma tillbaka till Egypten som efter att ha varit i Israel. När Sonja och jag såg skylten “Welcome to Egypt” var vi så lyckliga att vi blev tårögda, och var såklart tvungna att ta kort på skylten. Det fick man tydligen inte göra, för en polis kom fram och sa att det var strängt förbjudet! Men det fina med Egypten är att det räcker med att le och säga Habiiibii, förlååååt, så är det inga problem. Ahhh, home sweet home…