Sista dagen tillbringades i Tel Aviv (eller Tel Abib som araberna uttalar det.) Jag hade verkligen sett fram emot att se Tel Aviv, men när jag kom dit fylldes jag av väldigt obehagliga känslor. Det kändes så absurt att helt plötsligt sitta på den kritvita stranden med en massa toplessbadande tjejer och glassiga killar när man vaknat i Dheisheh samma dag, och jag tyckte inte om det. Tror aldrig jag vill åka dit igen. Även om stranden är helt underbar så skulle det aldrig falla mej in att turista där, och resten av Tel Aviv lämnade inget större intryck. Tack, men nej tack. Sonja och jag lyckades ändå liva upp tillvaron lite med en tvåmannafest på den superdeprimerande busstationen där vi var tvungna att spendera drygt 3 timmar i väntan på bussen till Eilat.