Nästa dag tog vi alltså bussen tillbaka till Taba för att fortsätta vår resa mot Jerusalem. Eftersom Sonja är halvarab (alltså mycket suspekt) och hade en del jobbrelaterade möten planerade på Västbanken förutsatte vi en massa tjafs, och satt säkert en halvtimma utanför den Israeliska delen av gränsen och planerade i detalj vad hon skulle svara på alla frågor. Vi hade även utrustat oss med kors runt halsen så att vi skulle verka ännu oskyldigare. Med ont i magen och så nervösa att vi höll på att kissa på oss begav vi oss tillslut in mot Israel.

Det som hände sen går emot all logik. Sonja, den potentiella terroristen, gled smärtfritt genom gränsen medan jag, den oskyldiga svenskan, fick skitmycket problem. Så jäkla typiskt, jag som inte hade förberett mej alls inför detta. Först blev jag ivägskickad till ett separat rum där jag blev utfrågad av en sur snubbe om mina planer i Israel. Tur att jag har vanan inne att ljuga för soldater vid det här laget… Efter det blev jag skickad till en ännu surare liten tjej (ja, liten tjej på typ 18 bast) som har frågat ut mej vid ett tidigare tillfälle. Där blev jag totalt korsförhörd om allt möjligt, varav mycket verkar helt irrelevant. Kort summering av detta:

B=Bitchen
J=Jag

B: so what are your reasons for visiting Israel?
J: just touristic and religious (…) reasons.
B: Hmmm…. Where are you staying in Israel?
J: With my friend Bashar in WEST Jerusalem (Israeliskt område).
B: Mhmm.. Is he Palestinian?
J: Yes.
B: And you don’t hesitate to stay with an Arab?
J: No, I live in Egypt. I’m used to Arabs.
B: Mhhmmmmmm, you live in Egypt… Do you have any Egyptian friends? What are their names?
J: Don’t know their last names. Tarek, Yasser, Sherien….
B: Ok, ok.. Did you ever visit a mosque?
J: Yes, Al Azhar mosque in Cairo.
B: Did you pray there?
J: No, I’m not Muslim.
B: And this Bashar, did he ever talk to you about Islam. (No.) Why not?
J: He is not very religious.
B: He is not religious?! He is Palestinian, why is he not religious??
J: How do I know?
B: And why are you sleeping with Bashar?
J: (Skratt) Well, I’m not actually sleeping with him. I’m staying with him because it’s free.
B: And it’s ok that your friend (Sonja) stays with you and Bashar?
J: Yes. (här verkade det som att hon försökte luska ut om jag är tillsammans med Bashar.. Alltså en potentiell terrorist)
B: Are you planning to visit Gaza? (No.) Why not?
J: It’s dangerous.
B: Did you ever visit Hebron or Ramallah?
J: No (här trodde jag hjärtat skulle poppa ur bröstet, kan hon se att jag ljuger?)
B: What are you doing in Cairo?
J: I’m studying political science.
B: What do you do when you don’t study?
J: (Tillverkar bomber såklart.) Watch TV, party…

Efter detta följde en rad frågor om min familj. Nu vet Israeli Defence Force att jag har en pappa som jobbar på text-tv, en mamma som är diplomat och en bror som pluggar litteratur. Helt klart väsentlig information.

Som sagt, det här var en KORT summering av förhöret, kommer inte ihåg fler av hennes idiotiska frågor. Summan av kardemumman verkade vara att ta reda på om jag har en palestinsk pojkvän, och om jag håller på att konvertera till islam. Helst hade jag velat säga att hon kunde ta sina jävla frågor och stoppa upp dom i röven, men istället står man där och ler och försöker övertyga henne lika mycket som en själv hur underbart Israel är och att jag faktiskt bara vill besöka Jesus hemort. Vilka charader.. Bör tillägga att jag inte fick sitta ner under förhöret utan var tvungen att stå av någon anledning. Är medveten om att jag kan bli lite skakig i händerna när jag är nervös, så jag stod med händerna hårt tryckta mot midjan hela tiden. Efter detta fick jag en röd stämpel i passet istället för en svart, och under står det med stora bokstäver 2 WEEKS. Hittills har jag alltid fått en 3-månaders stämpel, men av någon anledning verkar jag vara ett hot mot Israels säkerhet. Kanske för att jag åker dit så ofta? En kille i Dheisheh föreslog att jag blivit fotograferad under en (totalt lugn och fredlig) demonstration i Betlehem och att de nu har mitt ansikte registrerat. Verkar helt absurt långsökt tycker jag, men han insisterade på att sånt händer… Vad vet jag? Obehagligt är det i alla fall.