Förlåt för alldeles för långt blogguppehåll... Pluggandet tar upp så himla mycket tid den här terminen (borde komma som en glad överaskning för en del av er...) att jag typ inte orkar blogga. Men ska försöka bättra mej.

Förutom pluggandet så befinner sej både Sonja och jag i en depperiod för tillfället. Inte för att nåt speciellt har hänt, men ibland när man känner sej trött kan Kairo bli lite för mycket. Det är väldigt mycket upp och ner i humöret för de flesta utlänningar här, och trots att jag oftast är på topp så har ju även fröken Barvaeus sina dalar. Kairo är bara så himla intensivt, man har staden så tätt inpå sej hela tiden och om man inte är försiktig kan det lätt påverka ens humör. T.ex., om man inte har ork att ignorera alla som ska hålla på och prata med en på gatan kan man bli himla irriterad. När jag är ute själv är folk oftast snälla och vänliga och även om man hör kommentarer hela tiden så är det i princip bara positivt. Men förra helgen var jag ute med två andra utländska tjejer, och jag höll på att bli galen på alla sexuella kommentarer vi fick. När det gäller sånt här har jag så himla kort stupin och blir lätt rosenrasande, så när en kille körde upp i en bil bredvid oss och undrade om vi ville ha sex med honom som om vi var ett gäng horor som var ute och promenerade, så drämde jag handen i taket på hans bil så hårt att jag hade ont i flera timmar efteråt. Han såg helt paff ut och körde därifrån. Man måste våga bli arg här, har märkt att en del tjejer bara är tysta och låter saker hända. Själv vet jag inte hur många gånger jag har skrikit "fuck off!!!!!!!!!!" när nån eller några killar inte vill ge upp.

Däremot finns det en stor skillnad här mot andra länder som alla tjejer jag känner verkar hålla med om. Även om man kan bli totalt galen på alla som ska kommentera grejer, så känner jag verkligen aldrig nån skräck att jag ska bli våldtagen eller mördad. Har aldrig hört att det har hänt, så även om det förekommer så är det ovanligt. Samma sak med stöld, det är jätteovanligt. Sonja svimmade på tunnelbanan för några dagar sen (hon hade glömt att äta och var lite sjuk) och vaknade av att hon hängde över axeln på nån snubbe. En annan man hade hennes handväska med plånbok och rubbet, men inte ett pund var borta när hon fick tillbaka väskan. Plus så var det typ 30 pers som ville hjälpa henne, betydligt fler än när jag svimmade på t-banan i Stockholm... Tack Lugna Gatan! Jag vet att OM nåt skulle hända och man började skrika på hjälp så skulle det utan tvekan komma typ en miljon människor och hjälpa till. Så det känns tryggt, folk här är bra på civilkurage.

Funderar på att åka till Dahab över helgen och vila upp mej lite. Det är ju inte Kairo som har förändrats, utan det är jag som känner mej trött och lättretlig. Såfort jag stiger av bussen i Dahab sprider det sej ett sånt lugn i hela kroppen på mej, och att sitta runt en eld med Gamal och Muhammed och gänget eller bara läsa en bok vid havet är precis vad jag tror jag behöver. Så vi får se....