Shiiit, stress, stress, stress!!! Sitter och panikpluggar inför ett prov om en timme (eller nja, just nu pluggar jag ju inte...) i Arab history. Har bara två veckor kvar nu vilket innebär ett mindre helvete. Kanske inte världens smartaste att dra till Alexandria just den här helgen, men jaja, nu är det gjort. Hade i alla fall två jättesköna dagar i Alex, såg äntligen biblioteket och citadelen. Alexandria är verkligen annorlunda från Kairo, mycket renare och finare, och så har de ju havet... Kom hem vid 21-tiden igår kväll, träffade en kille vid 22-tiden för att plugga till dagens prov, men han var superdeppig för att nån tjej hade lämnat Kairo så det var ingen större succé. Satt och stirrade på mina anteckningar fram till 02:00 då jag bestämde mej för att jag inte fattade utan beslutade mej för att sova, vaknade 7 imorse och har suttit på ett cafe sen dess. Hoppas att det går bra... Usch, hatar prov!!!!!

Föresten Bella, tack för ditt inlägg! Kul med lite feedback ibland. Nu kommer visserligen mamma hit om bara några veckor, men jag tycker verkligen att du och hon ska komma hit på tjejresa! Två damer i sina bästa år kommer få mycket positiv uppvaktning från de egyptiska männen... :-)

På torsdag blir det stor happening på the Journalists Syndicate här i Kairo. Anledningen är 60-årsdagen av den palestinska "Nakba" (eller "katastrofen" som det betyder på svenska) alltså grundandet av staten Israel. Förutom en del tal och sånt så kommer även AUC's dabkagrupp uppträda! Egentligen skulle en "riktig" dabkagrupp uppträda men de fick förhinder, så istället blir det alltså vi som får ställa upp. Rätt mycket pressure... Lokalen fyller tydligen över 1.500 pers, så det kommer bli riktigt nervöst. Men kul såklart!

Hu, var uppe 7 imorse för att registrera mej för nästa termins kurser. Man måste vara tidigt ute för att vara säker på att få en plats, kurserna fylls blixtsnabbt. Men elhamdulilah så fick jag allt jag ville ha, och det bästa av allt är att jag kommer vara ledig på söndagar! 3 dagars helg, det ni! Måste erkänna att jag valde att göra så för att kunna åka till Dahab oftare...

Annars kommer det bli en hektisk termin, tar 4 kurser i political science istället för 3 som jag brukar. Kommer bli helt hjärntvättad med mellanösternstudier; political and social thought in the modern Arab world, issues in Middle East politics, international relations of the Middle East, och international law in the Middle East.... Ojojoj.... Det enda som kommer sticka ut är en kurs i Third World literature. Men jag får tänka på att jag faktiskt bara har ett år kvar...

Till helgen drar jag troligtvis till Alexandria med en kille från Australien som jag lärt känna i Dahab. Båda längtar vi till havet men har inte tid att åka ända till Dahab, så "Alex" är en bra kompromiss. Tyvärr måste jag spendera typ hela tiden pluggandes, ingen sightseeing inte. Sonja har en kompis här från Holland så dom drar till Dahab i 4 dagar. Är avis, men vet att jag kommer åka dit när familjen kommer hit om drygt 3 veckor.

Alltså det är ju märkligt.. Här pratar alla om händelserna i Libanon och AlJazeera har reporterat oavbrutet från Beirut de senaste timmarna sen Nassrallahs tal. Sen tittar man på DN.se och första nyheten handlar om en gripen pedofil i USA. Klart men blir lite biased (vad heter det på svenska...? pinsamt..) när man bor här och tycker att det är jordens medelpunkt, men ändå. Jag tycker det är konstigt.

Ikväll blir det fest. Jens Ottosson, mammas gamla kompis son, är här med 5 andra och jag har lovat att visa dom Kairos nattliv. Det blir förfest hemma hos oss med säkert 15 pers, och sen favoritstället Mojito!

Nu måste jag städa, annars blir Sonja sur.

Som summering av resan måste jag ge en liten applåd till Sonja och mej. Trots att typ inget gick som planerat och vi fick alldeles för lite sömn och ofta var svinhungriga när vi var på resande fot så höll vi alltid humöret uppe och skrattade oss igenom varje situation. Ett skratt och en flarra vin är allt som behövs!

Välbehövlig vila efter en lång vecka

Resten av resan tillbringades i Dahab (på en kudde som vanligt). Ända missödet var väl när Sonja och jag skulle fira hennes nyinköpta bikini med några cocktails och sen bestämde oss för att simma… Det är inte så smart att simma alldeles där, vilket resulterade i X antal sjöborretaggar i foten och en sprucken tånagel. Men men, vi hade kul i alla fall.

Bussresan tillbaka till Eilat var relativt smärtfri, och vi kom fram till gränsen vid 6-tiden på morgonen. Trodde att jag skulle glida igenom gränsen lätt, men istället blev jag utfrågad om min pappa och farfar. “What’s your father’s name?” “Bjööörn” svarade jag så svenskt jag bara kunde, inget amerikanskt “Byorn” inte. Så lätt gör jag det inte för dom! Aldrig är man så glad att komma tillbaka till Egypten som efter att ha varit i Israel. När Sonja och jag såg skylten “Welcome to Egypt” var vi så lyckliga att vi blev tårögda, och var såklart tvungna att ta kort på skylten. Det fick man tydligen inte göra, för en polis kom fram och sa att det var strängt förbjudet! Men det fina med Egypten är att det räcker med att le och säga Habiiibii, förlååååt, så är det inga problem. Ahhh, home sweet home…

I Tel Aviv. Lite konstiga till mods...

Sista dagen tillbringades i Tel Aviv (eller Tel Abib som araberna uttalar det.) Jag hade verkligen sett fram emot att se Tel Aviv, men när jag kom dit fylldes jag av väldigt obehagliga känslor. Det kändes så absurt att helt plötsligt sitta på den kritvita stranden med en massa toplessbadande tjejer och glassiga killar när man vaknat i Dheisheh samma dag, och jag tyckte inte om det. Tror aldrig jag vill åka dit igen. Även om stranden är helt underbar så skulle det aldrig falla mej in att turista där, och resten av Tel Aviv lämnade inget större intryck. Tack, men nej tack. Sonja och jag lyckades ändå liva upp tillvaron lite med en tvåmannafest på den superdeprimerande busstationen där vi var tvungna att spendera drygt 3 timmar i väntan på bussen till Eilat.

För att korrekt skildra livet på Västbanken måste jag självklart berätta om kvällen i Ramallah. Även om politik och ockupation alltid finns närvarande så har folk ändå ett vanligt liv som också innebär att festa. Vi gick ut med min kompis Bashar och hans kompis Muhammed till en nattklubb i centrala Ramallah som lika gärna skulle kunna varit i Stockholm. Skitcool verkligen. Tyvärr var det lite tomt pga av att någon hade kastat sten mot en ruta alldeles innan vi kom dit (stenar är ett minst sagt återkommande moment..) och folk blivit lite skärrade. Stenen var troligtvis kastad av någon som blivit sur över att inte bli insläppt… Hur som helt gav det oss mer space att röra oss på och vi hade skitkul trots den trasiga rutan.

Med några elever på Hebron University
I våra "Hebronkläder"

"Skyddsnätet..."

Kanske den mest intressanta dagen var besöket på Hebron University där Sonja hade ett möte inplanerat. Hebron är otroligt konservativt, och vi var de enda tjejerna på universitetet utan slöja. Det var kul att sitta och prata med några av eleverna och se hur otroligt glada de var över utländskt besök, tydligen tycker de flesta att det är för “läskigt” att åka dit.

Efter mötet tog vi oss till den gamla delen av Hebron. Var där första gången jag besökte Palestina och skärrades redan då av de hemska förhållandena. Vet att jag redan har berättat om old town i Hebron förra året, men för att friska upp minnet tänker jag upprepa en del grejer. Gamla delen av Hebron är som Västbanken i miniatyr. Det bor israeliska bosättare runtom, samt en del som bor i lägenheter ovanpå palestinska hus. Till följd har palestinierna tvingats sätta upp nät över gatorna för att skydda sej mot diverse objekt som slängs ner på dom. Överallt går det runt soldater som ska skydda dom fundamentala jävlar som insisterar på att bo där, med gevären i högsta hugg som om de är redo att attackera när som helt. Fruktansvärt obehagligt. Vid checkpointen frågade en soldat om vi sett någon terrorism, och när vi svarade nej sa han “good, then I’m doing my job.” Här står den jäveln mitt i palestinskt område som blivit totalt ödelagt pga de drygt 400 bosättare som förpestar livet för ca 2000 palestinier, med geväret redo att användas, och pratar om terrorism???!!! Fan vad förbannade vi var.

Ingången till checkpointen i Betlehem..

Några bilder på muren

Killen från Dheisheh som mötte martyrdöden när jag var där i vintras

Jag och Luay i Dheisheh

Största delen av tiden på Västbanken tillbringades i Dheisheh refugee camp hos samma gamla underbara familj som jag bott hos tre gånger tidigare. Inget storartat hände under tiden där, alltså inga martyrer eller döda politiker… En kväll hörde vi dock några smällar alldeles innan vi skulle sova, men tänkte att vi nog bara var paranoida och att det säkert var några barn med smällare. Efter några minuter ringde min kompis Luay och berättade att några killar i 15-årsåldern hade kastat sten mot några israeliska militärjeepar, vilket resulterade i israelisk skottlossning och skador på 4 av killarna. De låg fortfarande på sjukhus när vi lämnade efter en vecka.

På bussen till Jerusalem på söndagen hamnade vi framför några asstöriga palestinska killar som drog oss i håret och kastade nötter på oss, trots att jag vände mej om och skrek på dom och använde ordet fuck alldeles för många gånger… Några israeliska tjejer la sej i, och helt plötsligt var det total kalabalik på bussen. Några tyska turister som satt snett framför oss såg helt vettskrämda ut, men efter 1,5 år i Egypten har jag blivit van vid konfrontationer och tyckte det hela var rätt underhållande. Det hela slutade oförutsägbart med att Sonja och jag blev kompisar med killarna och fick en hel påse nötter i present istället för att få dom regnande över oss. De israeliska tjejerna tittade surt på oss under resten av resan och tyckte nog att vi allierat oss med fienden.

I Eilat:

Glada över att tagit oss över gränsen... Lägg märke till korsen.
Lyckliga över våra nya armband! Ja, vi hade tråkigt...

Jaaa, såhär underhöll vi oss... Med kameran.

Nattens sovplats. Lägg märke till kissfläcken (eller?) Mmmm...

Så här vacker var man efter en svinkall natt på stranden.

Sorry, var tvungen att ta några dagars blogguppehåll pga studier…

Anyway, Sonja och jag lyckades alltså ta oss över gränsen efter mycket om och men, bara för att mötas av beskedet att det inte fanns bussar till Jerusalem på lördagen heller pga den judiska passover! Shit! Satt typ två timmar utanför gränsen och övervägde att gå tillbaka till Egypten och spendera ännu en natt i Nuweiba eller Taba, men dels skulle vi vara tvungna att betala exit fee från Israel, samt kanske ett nytt helvete vid gränsen följande dag. Alltså bestämde vi oss för att åka in till Eilat, där det visade sej att vartenda hostel var fullbokat eftersom det var judisk holiday. Alltså gjorde vi det enda logiska i den situationen; satte oss på en restaurang vid stranden och beställde en flaska vin. Tänkte att det hela löser sej i sinom tid… För att göra en rätt lång historia kort så sov vi på två solstolar på stranden, men mamma det är inte så farligt som det låter! Solstolarna tillhörde en nattöppen restaurang, så det fanns folk i närheten hela tiden (som spelade musik heeeela natten…) Enda problemet var att det var svinkallt, och vi kände oss som två hemlösa när vi vaknade efter drygt 3 timmars sömn.