Sitter här i ett vattenlöst hus och känner mej skitig... Vattensystemet har pajat så det finns inte en droppe vatten i hela huset. Dörrvakterna säger att det ska fixas imorgon "inshallah" så vi får väl se hur det blir med det. Tur i alla fall att man inte är magsjuk.... Det är också världens bråk här i huset, folk skriker och det dunkas i väggarna. Träffade en man i hissen när jag var på väg ut för att köpa vatten som sa att bråket handlar om en resa till Mecca som inte verkar bli av för att nån glömt att boka hotellrum. Man kan ju bli rasande för mindre...

Igår var en kul dag, eller i alla fall kväll. Först var det en stor happening på universitetet, "Ramadan around the world" och dabkagruppen uppträdde. Vi börjar faktiskt bli riktigt skapliga nu tycker jag! Andra länder från Mellanöstern var också representerade med uppträdanden och mat, verkligen jättekul! Tyvärr fattades det en palestinsk klänning aldeles innan uppträdandet, så jag fick låna en klänning från Yemen istället! Sann "Arab unity"!

Efter uppträdandet träffade jag en tjej från Holland som jag nyss lärt känna. Vi är båda riktigt trötta på ramadan vid det här laget, så vi bestämde oss hastigt och lustigt för att dra till en restaurang i Zamalek som serverar alkohol till utlänningar, där vi sedan delade på en flaska vitt. Underbart!!!!! Sedan blev det en segelbåtstur på Nilen innan jag drog mej hem igen alldeles för sent....

Yeees, min granne har slagit på sitt trådlösa internet så nu har jag snabb uppkoppling!! Vågar knappt röra mej för jag är så rädd att det ska försvinna. Jag kom precis tillbaka från en jättegod Iftar med mina boab (dörrvakter)! Det var supertrevligt, även om dom inte kan engelska så våra samtalsämnen var något begränsade.. Den äldre boaben har jobbat här i huset i 47 år!! Shit, bara tanken på att sitta i samma sunkiga trapphus år ut och år in gör mej deprimerad.... Men han är alltid glad och trevlig så han verkar trivas rätt bra. Och så har han en son som är läkare i Saudiarabien vilket skulle göra vilken egyptisk far som helst stolt som en tupp!

Ikväll har jag ett späckat schema. Först ska jag på konsert med Mohamed Mounir, en av Mellanösterns största sångare (efter Amr Diab såklart...) Ska bli riktigt kul, har aldrig varit på nån egyptisk konsert. Har nog föresten inte varit på nån konsert sen... typ Backstreet Boys... Efter Mohamed Mounir drar jag till en av nilbåtarna på sahour med libaneserna. Det blir nog inte mycket sova av inatt, men det är ju ok eftersom det är torsdag och imorgon är det HELG!! Elhamdulilah!

Libaneserna... eller i alla fall killarna, tjejerna är från Egypten.

Jag på en segelbåt på Nilen

Ramadan m.m.

Hallå hallå, nu var det ett tag sen... Har varit väldigt upptagen den sista tiden med plugg, kompisar och en hel del möten på universitetet. Hade bestämt mej för att inte hålla på och undervisa i engelska den här terminen, men ödet verkar vilja annorlunda, så nu ska jag volontära för en NGO som startades av en föredetta AUC elev för 2 år sedan. Det har också blivit bestämt att jag ska sitta med i styrelsen, så nu är jag "Better World NGO's" sekreterare. Men det är en fantastisk NGO! Den startades för två år sedan av en otroligt ambitiös kille, Hany, för egyptiska universitetselever som inte hade råd att plugga språk på nåt privat universitet. De började med 10 elever, och den här terminen har dom över 500 sökande, med undervisning i engelska, spanska, italienska, tyska och franska, samt en massa datakurser. Jag måste erkänna att det känns himla kul att få vara med, även om det kommer ta upp en hel del tid...

På kompisfronten händer det också mycket kul grejer. Trodde ju att jag skulle ha väldigt få kompisar kvar efter att alla mina amerikanska kompisar åkt tillbaks till USA, men det har faktiskt blivit tvärtom! Dels känner jag ju många på universitetet nu, och sen har jag på nåt sätt halkat in med ett gäng utanför universitetet som är helsköna. Det är jag och två egyptiska tjejer och två killar från Libanon, och vi har träffats nästan varje kväll den senaste veckan. Igår kväll hade vi Iftar (middagen/frukosten när fastan bryts) tillsammans, och de andra tjejerna hade lagat hur mycket god mat som helst! Mums!!! Kvällen innan var vi på en av båtarna på Nilen på Sahour, vilket är den sista måltiden på natten innan solen går upp och fastan börjar igen. Ramadan är verkligen mysigt, men det är klart att det ska bli kul att kunna gå ut och festa tillsammans när det är över, och framför allt att få dansa!!!

Mer om Ramadan: den gästvänlighet som visas under den här tiden är helt otrolig, överallt på stan står det långbord uppdukade med massor av mat, och vem som helst kan komma dit och äta oavsett "klass." Jag blir helt tårögd när jag ser det... Har själv varit på Iftar i parfym Mohammeds affär, samt på gatan med det gamla paret som jag brukar köpa frukt hos. Är man ute och går vid 18-tiden, alltså Iftartid, blir man alltid bjuden på mat. Har också blivit bjuden av mina dörrvakter, men det har inte hunnits med än. Kommer verkligen spara mycket matpengar den här månaden... :-)

Ok, nu ska jag till Jasmin på Iftar! Yalla bye!

Sitter här på ramadans första dag och hör böneutropen utanför fönstret och tittar på MORDEN I MIDSOMER!!!!! Haha, man kan ju bli schizofren för mindre... Snart ska jag ut och träffa en kille som jag träffade i Dheisheh i Palestina i somras. Ska bli riktigt kul. Nä, nu tillbaka till kommissarie Barnaby.

Imorgon är en stor dag här... det är första dagen på ramadan, och man känner hur förväntningarna hänger i luften. Böneutropen har hållit på i flera timmar, och folk trängs på gatorna för att göra de sista inköpen. Min lärare i development studies sa igår att ramadan i Egypten handlar mer om att äta än om att fasta. Visst, folk fastar under dagen, men sen äter dom som hästar hela natten. Tydligen konsumerar egyptierna mer mat under ramadan än dom gör under hela året sammanlagt!

Idag har jag slösat bort hela eftermiddagen framför TVn. Skulla bara titta nån timme efter skolan för att vila lite innan jag började plugga, men så har det alltså inte blivit... Men samtidigt tycker jag att jag är värd det, har pluggat ihjäl mej de senase dagarna. Ligger jättemycket efter all andra i arabiskan och idag hade vi ett litet prov, så jag har jobbat stenhårt. Tyvärr gick det åt helvete på provet. Stor besvikelse... Ok, nu ska jag titta på Rainman!

Usch, tror att jag håller på att få en liten förkylning... Och det hinner jag verkligen inte med efterson Annika och Otto kommer hit från Sverige inatt, så jag måste vara på topp för att kunna visa dom Kairo. Typiskt..... Det är nog kontrasterna mellan att vara ute i stekhettan och att gå in i ett luftkonditionerat klassrum som gör att man blir rinnig i näsan och tjock i huvet. Plus så har jag fått aaaasmycket läxa tills på söndag! Dom här lärarna är ju inte riktigt kloka. Det här kommer bli en stressig termin, det känner jag på mej. Nä, nu ska jag titta på Calendar Girls som går på tv, och klockan 1:00 bär det av till flygplatsen för upphämtning. Puss och godnatt!

Yes, nu sitter jag i en skinande ren lägenhet!!!!!!! Elhamdulilah som man säger här när man är lycklig över något. Städerskan kom hit och städade i nästan 4 timmar, samtidigt som hon bytte glödlampor som pajat (nu kan jag se när jag går på toaletten! Har använt ljus nedstuckna i ölflaskor i badrummet de senaste dygnen eftersom jag varit för lat för att köpa nya glödlampor...), lagade te till mej och henne, samt poppade popcorn till mej och hennes lilla son Ali som också var med. Lägenheten var verkligen urken, så jag ville ge henne lite extra dricks när hon var klar, men hon vägrade att ta emot ett öre mer än vad som var överenskommet innan. Istället gav jag Ali några pund eftersom han faktiskt hjälpt till att sopa lite. Städerskan (shit alltså, jag kommer inte ihåg vad hon heter och nu känns det pinsamt att fråga) var också mycket bekymrad över att jag hade så himla lite mat i kylen och att jag bara verkar äta "basta, basta..." (pasta, pasta). Fylld av skamkänskor drog jag mej iväg till markanden efter att hon gått och köpte upp mej på grönsaker och frukt och en massa nyttigheter. Känner mej otroligt vuxen och ansvarsfull just nu.

Idag var föresten första skoldagen. Det kändes helt ok, min "Arabic women's litterature class" verkar skitspännande, men det kommer bli myyycket att läsa. Hade också arabiska men en liten kort tant men enorma glasögon och kjolen uppdragen till brösten. Det kommer nog bli bra. Imorgon har jag alla mina 3 political science classes, vilket ska bli intressant tycker jag faktiskt.

Okidoki, nu tänker jag gå och lägga mej i mitt odammiga rum (dock i smutsiga lakan... men man kan ju inte få allt här i världen).

Det här inlägget skrev jag igår, men av nån anledning så publicerades det inte... mycket skumt. Här är i alla fall gårdagens noteringar:


Jaha, då var man tillbaka i Kairo igen! Blev hämtad av parfym Mohammed på flygplatsen vid nån okristlig tid imorse/natt, och kom fram till lägenheten vid 4-tiden på morgonen. Lägenheten såg... ja, förjävlig ut. Dammet låg tjockt överallt, lampan i badrummet gick sönder så fort jag försökte tända, tvättmaskinen är sönder så lakanen som jag sov i har väl inte tvättats på typ en månad eller två eller tre, luftkondisen ville inte funka så det var plågsamt varmt... Måste erkänna att jag saknade min mjuka säng i Spånga. Men efter att ha lyckats sova några timmar vaknade jag med nya krafter idag, och nu känns allt mycket bättre. Var och åt frukost och drack te i parfym Mohammeds affär med honom och Abdullah, och ikväll ska jag på grekisk restaurang med Jasmin. Har snackat med hyresvärden, och städerskan kommer troligtvis imorgon, halleluja!!!!! Och imorgon börjar skolan igen, vilket ska bli lite skönt.

Ok, måste gå och fixa till lite innan hyresvärden kommer för att ta emot hyran...

Förlåt att layouten på inlägget nedan blev lite konstigt, har försökt fixa det men datorhelvetet vill inte samarbeta. Så nu får det vara.

Hallå hallå.... Har precis upptäckt att det finns trådlöst internet i restaurangen här i Dheisheh, så jag kan använda min egen dator!! ÅÄÖ here I come! Allt är toppen här, men är lite ledsen över att jag måste åka så snart... Har verkligen haft det superkul och jag tänker åka tillbaka så snart jag kan. Mycket öl har det dock blivit, så får nog ta en vit vecka när jag kommer hem. Eller inte.

Har i alla fall hunnit med rätt mycket på kort tid tycker jag. I förrgår var jag på förlovningsparty för Keyans kusin, vilket var.... en upplevelse minst sagt. Den blivande brudens föräldrar är valdigt religiösa så festen var uppdelad med kvinnor i ett rum och män i ett annat. Lite skumt kändes det, men samtidigt var det roligt eftersom alla beslöjade kvinnor kunde släppa loss och shejka på dansgolvet. De enda som inte hade speciellt roligt var nog det blivande brudparet själva. De kände knappt varandra, så bruden såg inte speciellt glad ut. Kvinnor här måste i och för sig godkänna snubben som förädrarna vill att hon ska gifta sej med, säger hon nej så blir det inget bröllop. Men ofta säger dom ja utan att känna killen speciellt bra, vilket var fallet här. Den blivande mannen såg otroligt nördig ut och kunde inte dansa för fem öre. Här måste paret dansa inför alla och det var plågsamt att se den vackra, rytmiska blivande bruden dansa med detta spektakel.

Dagen innan festen var jag i Jerusalem. Har en kompis där som jag träffade förra gången jag var här, och han visade mej runt Jerusalem samt downtown Ramallah. Han är en Jerusalem resident vilket betyder att han kan röra sej fritt mellan Israel och Västbanken, till skillnad från Palestinierna här i Betlehem. På kvällen gick vi ut och tog en drink (eller tre) i västra Jerusalem (israeliskt område). Jerusalem är proppfullt med amerikanska tonåringar som är där på deras absurda "birth right trip." Dom var apfulla allihopa och satt och hånglade på varenda parkbänk. Själv har jag inte sett nån kyssas sen typ december, så jag fick en smärre chock och ville gå fram och skrika HARAAAM i öronen dem.

Jag tror jag nämnde förut att jag skulle åka till Ramallah med Keyans familj. Anledningen var en dansuppvisning med Palestinas bästa Dabkagrupp, och dom var helt fantastiska. Bilturen från Betlehem till Ramallah går genom bergen på krokiga vägar eftersom dom inte kan ta den snabbare vägen genom Jerusalem. Vid checkpointen på vägen hem blev vi ombedda att stänga av alla lampor på bilen och så gick soldaterna runt och lyste på oss med starka ficklampor så man blev alldeles bländad. Situationen påminde mej om en scen från Sound of Music, men det var inte förrän jag kom hem som jag insåg det ironiska i den liknelsen.

Dagen vi åkte till Nablus blev vi också stoppade vid en checkpoint, och alla på bussen var tvungna att stiga av och lämna ifrån sej ID kort som sedan checkades av på nån lista. De frågade vem jag är här och hälsar på och jag körde med mitt standardsvar "jag är här och hälsar på Mohammed." Alla heter typ Mohammed här så det finns ingen chans i världen att dom kan kolla upp vilken Mohammed som är min. Hehe...

Kan inte skriva sa langt, men vill bara beratta att allt ar bra och att jag ater och sover som en prinsessa. Ar ratt skitig eftersom det nastan inte finns nat vatten, men lite skit kan man leva med. Ikvall ska jag aka med Keyans familj till Ramallah pa nan festival. Ok, det finns bara en dator sa jag maste ga... Puss pa er!!!

Antligen framme i Dheisheh! Resan hit var verkligen jobbig, men vid 8 tiden igar kvall kom jag i alla fall fram. Sov natten hos Keyans familj, alltsa samma som forra gangen jag var har. Har precis atit en god frukost, och snart ska jag folja med en stor grupp till Nablus dar dom ska upptrada med Dabka.

Laget har kanns valdigt lugnt, marker ingen skillnad fran forra gangen jag var har. Hade forberett mej pa att se en del maskerade man springa omkring, haha!

Det basta ar nog i alla fall att det ar betydligt svalare har an i Egypten och sodra Israel. Inatt sov jag med en extra filt pa mej vilket var underbart!! Det ar verkligen en lyx att vakna utan att bada i svett.

Ok, det verkar som att dom borjar forbereda sej pa att aka till Nablus nu, sa jag borde ga. Hasta la vista!

Sitter nu pa ett internetcafe i Eilat och vantar pa bussen till Jerusalem. Hittills har dagens resa varit helvetisk. Forst hade jag ett psycho bakom mej pa bussen fran Nuweiba till Taba som satt och petade mej pa rumpan genom springan i satet. Till slut blev jag sa javla forbannad och skrek hogt sa att hela bussen horde. Da slutade han. Usch vilket pervo.

Helvetet fortsatte sedan vid gransen mellan egypten och Israel dar jag blev korsforhord i drygt en timma av tva fruktansvart otrevliga IDF tjejer om allt mellan himmel och jord. Allt var frid och frojd tills dom hittade mina arabiskabocker i vaskan.... Och sen kom det ju fram att jag pluggar i Kairo... Shit vilket liv det blev. Och sen skulle dom veta precis allt om mitt liv, det var helt absurt. Lyckligtvis hade jag blivit varnad for att beratta att jag pluggar politik, sa jag sa att jag pluggar egyptologi, eftersom jag ar sa otrooooligt intresserad av Faraoner och pyramiderna och hela kittet. Dom hade valdigt svart att forsta varfor nan skulle vilja plugga egyptiska historia och undrade hur jag hade hort talas om pyramiderna. Korkade javla idioter. Och som sagt, otrevliga som fan. Inte ett enda "welcome to Israel" eller nantin, och mot slutet var det fyra personer som omringade mej staende, medan jag satt pa en stol i mitten. Usch, fy fan vad jag ogillar det har landet. Alla jag pratat med hittills fran taxichaffisen till bussbiljettsnubben har varit otrevliga och kalla. Och nastan ingen pratar engelska. Usch, vill nastan vanda och aka tillbaks till Sinai....

Sinai var i alla fall helt fantastiskt, bade Dahab och Nuweiba. Nuweiba ar ett valdigt dott litet samhalle, men stallet jag bodde pa var helt underbart och personalen (alla 2) var hur trevliga och och hjalpsamma som helst. Tanker definitivt aka tillbaka dit.

Naha, nu maste jag nog ta mej tillbaka till busstationen. Att missa bussen nu skulle verkligen vara hojdpunkten pa en hittills pissig dag. Hoppas kunna aterkomma med lite mer optimism fran Betlehem. Ok, shalom for now.

Kort uppdatering fran Dahab: jag vill aldrig aka harifran!!! Jag spenderar timmar halvsovandes vid vattnet, jag har inte duschat pa fyra dagar, och igar sov jag och nagra kompisar fran AUC under oppen himmel. Underbart helt enkelt. Tanker stanna en extra natt i Dahab, sa jag aker inte till Nuweiba forran den 11:e. Oki, dags for middag. Kalamari kanske..?

Jag med några av mina monster till elever...

Just ja, kom precis ihåg att jag lovat mamma att sammanställa en liten resplan.

Ok, jag har bestämt mej för att lämna Kairo på fredag, alltså den 6:e. Då sätter jag mej på bussen vid 13-tiden med destination Dahab. (Halleluja!) Resan tar 9 helvetiska timmar, så jag kommer fram till Dahab vid 22-tiden, inshallah... Stannar sedan i Dahab i 4 nätter, alltså till den 10:e. Har bokat in mej på samma hotell som jag och Scott bodde på, med den enda skillnaden att jag byter ut balkong och havsutsikt mot rum utan fönster och luftkondis och delad offentlig toalett. Men det är det värt när man betalar 48 spänn natten, inklusive deras underbara frukost!

Den 10:e sätter jag mej på en annan buss med destination Nuweiba. Nuweiba ligger mitt emellan Dahab och den israeliska gränsen, och där tänker jag tillbringa ytterligare 3 nätter. Har inte varit där förut, men det ska vara rena rama paradiset, med få turister och underbara stränder. "Campen" som jag ska bo på heter Amon Yahro Camp, och rummen består at enkla hyddor på stranden. (Utan luftkondis... shit hur ska det här gå..?) Toaletten är delad och är av finaste turkisk modell (alltså ett hål i marken). Några kompisar var precis där och rekommenderade stället varmt. 42 svenska kronor kommer jag betala per natt, inklusive frukost. Snacka om budget!

Ok, den 13 sätter jag mej på ännu en buss, denna gång med Taba som mål. Taba är sista anhalten i Egypten innan Israel. Där tar jag mitt pick och pack och knallar över gränsen, tar sedan en taxi till Eilat där jag ska försöka hitta en buss till Jerusalem. I värsta fall får jag ta omvägen via Tel Aviv till Jerusalem. Från Jerusalem tar jag sedan en buss eller taxi till checkpointen till Bethlehem, där mina kompisar förhoppningsvis väntar på andra sidan muren. Det finns en liten risk att checkpointen hinner stänga för natten innan jag hinner dit, i vilket fall jag måste spendera natten i Jerusalem.

Kommer sedan att vara i Dheisheh refugee camp till den 24:e juli, då jag flyger från Tel Aviv till Arlanda. Ska försöka vara bättre på att uppdatera bloggen medan jag är ute och reser...!

Här är en karta över Sinai. "Holyland" ska tudligen vara Israel/Palestina...

lycka

Tjohoo, sitter här i en skinande ren lägenhet och njuter! Städerskan har prcis varit här och gjort ett strålande jobb. Jag vet vad ni tänker... städerska? Vilket snobberi! Det är klart att jag aldrig skulle kunna ha en städerska i Sverige, men här är det superbilligt, och hon kom liksom med lägenheten. Vill ju inte att hon ska bli arbetslös för att jag inte vill lägga ut 60 spänn i månaden. Och oooooj, vad fint det är nu!!!!!! Wunderbar!!! Problemet med Karo är att det blåser in sand och damm från öknen, så allt i lägenheten täcks med ett fint dammlager. Det spelar ingen roll hur ofta man städar, efter några timmar är dammet där igen. Det är bara att gilla läget och hoppas att man inte får astma. Så nu tänker jag sitta och njuta av de timmar jag har med en ren lägenhet, och att kunna dra fingret över alla ytor utan att bli svart. Det gäller att kunna glädjas åt de små tingen i livet.

uppdatering

Oj, nu ligger jag rejält efter med bloggandet. Man blir ju lite stressad när man läser brorsans jättefina blogg om hans och två kompisars roadtrip genom USA (vagresa.blogspot.com). Och jag kan ju inte vara sämre!! Börjar med en snabb uppdatering av Scotts sista dagar här i Egypten.

Efter att ha haft en underbar vecka i Dahab var vi tillbaka bland avgaser och kaos i Kairo, och framför allt: min nya lägenhet! Vi hade ca. en vecka tillsammans i Kairo som spenderades bland pyramiderna, "tusen och en natt marknaden" Khan el Khalili, Egyptian Museum (sorry guys, jag tänker INTE besöka museet igen på ett bra tag. Om nån kommer och hälsar på får ni pallra er dit själva). Scott tyckte i alla fall att resan var superlyckad och han tyckte jättemycket om Egypten och Kairo. Tur var väl det, annars hade jag blivit sur. Om man kommer hit får man vara beredd på att ta saker som dom är och inte bitcha om småsaker som inte fungerar som i Sverige eller USA. Han klarade testet med galans.

På kamelerna Moses och Sinbad framför en av pyramiderna.

Dahabbilder

Moi!












Scotten

Haha, ja...vad ska man säga..?

Två kameler chillar på stranden

Vår balkong!

Utsikten från balkongen och restaurangen där vi spenderade för mycket tid...

Dahab

Jaha, åter tillbaka i Kairo efter en mini-semester på Sinaihalvön. Scott har nu varit här i över en vecka och det känns som om vi har hunnit med massor. De första två dagarna var hektiska eftersom jag fortfarande hade final exams, men bara några timmar efter min sista final satt vi på bussen till Dahab. Bussresan tog 9 timmar pga diverse rökpauser och checkpoints, så vi kom inte fram till Dahab förrän vid 11-tiden på kvällen. Det var i alla fall absolut värt den långa bussresan när vi fick flytta in i vårt underbara rum med havsutsikt och balkong och egen toa. Lyxen med egen toalett kan inte nog understrykas! Ingen luftkondis, men en fläkt hade vi som brummade som sjutton hela natten. Fick definitivt lite sentimentala flashbacks till Tanzania...

Dahab är helt klart paradiset på jorden. Litet, softa människor, genomskinligt turkost vatten, billig öl, utsikt över Saudiarabien, coola Beduiner som bjuder på te, liberalt (kändes helt vrickat att kunna knalla omkring i bikini i Egypten...)......... listan kan göras oändlig. Jag och Scott tillbringade de flesta dagarna på mjuka kuddar i skuggan vid vattnet, läsandes eller backgammon spelandes. Vi snorklade två gånger, vilket var som att simma i ett akvarium. Helt sanslöst vackert. På kvällarna satt vi på balkongen och tittade på Saudiarabiens berg på andra sidan vattnet medan vi svepte en öl eller två... eller tre. Snacka om skilda världar...