Dag 3. Hebron

Tisdagen tillbringades i Hebron. Först åkte vi till Jerusalem Open University i Hebron City och träffade rektorn och en del andra anställda, samt en del elever. Det var val på skolan samtidigt som vi var där, så det satt politiske flaggor och plancher på varenda vägg eller lyktstolpe. Hebron är en av de städer där Hamas har ett starkt fäste, så det var mest gröna flaggor som vajade i vinden...

Efter universitetet åkte vi till gamla delen av Hebron. Jag tror att alla var överens om att det var det sorgligaste momentet på hela resan... Gamla Hebron är omringat av israeliska bosättningar som gör livet till ett rent helvete för palestinierna där. Det bor ca. 4.000 palestinier i den delen, och i bosättningarna bor det 400 (fyra hundra!) personer. 4.000 personer har fått sina liv förstörda på grund av 400 bosättare som envisas med att bo på Västbanken. För att bosättarna ska kunna röra sej fritt och obehindrat har invånarna (palestinierna) i Hebron stängts in på en pytteliten yta med bara ett fåtal in-och utvägar som är hårt bevakade av israelisk militär. Majoriteten av gatorna har stängts av med stängsel och taggtråd vilket gör att rörligheten i staden är minst sagt begränsad. På grund av detta har nästan varenda affär tvingats stänga, så många gator kantas av tomma affärer på båda sidor vilket ger ett otroligt deprimerande intryck. Över gatorna har man satt upp nät på grund av bosättare i högre byggnader slänger ner saker på befolkningen. Vid ett fåtal tillfällen har syra slängts ner, och då hjälper ju inga nät i världen. Levnadsförhållandena är usla och på grund av dåliga avlopp luktar det kiss överallt.

En del palestinier har blivit erbjudna pengar av Israel för att lämna Hebron, och det är uppenbart att mutorna i samband med de omänskliga förhållandena är till för att få så många palestinier som möjligt att flytta och lämna plats åt bosättare. Under tiden där hörde vi många historier om palestinier på Västbanken som lämnat sina hem bara för någon dag för att hälsa på släkt, åka till sjukhus mm. , för att sedan komma hem och se sitt hus bebott av bosättare. Bosättarna är de allra mest fanatiskt religiösa israelerna, vilket gör dem värre att handskas med än de flesta andra. Många israeler i t.ex. Tel Aviv är också förbannade på bosättarna, av den enkla anledning att en så stor del av skattepengarna går åt till att skydda några tusen människor på Västbanken.

Dagen i Hebron var definitivt svår att smälta, så alla gick och la sig relativt tidigt den kvällen.

P.s. alla bilder är tagna i gamla delen av Hebron.

En ödelagd gata i Hebron

En av alla gator som är avspärrade

En israelisk övervakningskamera inne i Hebron

Några män som står och väntar på att ta sig igenom checkpointen in till Hebron

En typisk gata i gamla Hebron

Dag 2. Betlehem och Jerusalem

Klockan 10 måndag morgon satt vi återigen på bussen, denna gång på väg mot Bethlehem. Vad man slås av är att allt ligger så otroligt nära varandra, Jerusalem ligger ca. 15 min från Bethlehem. När vi närmade oss checkpointen till Bethlehem såg vi plötsligt "skyddsstängslet" som inte är annat än rena apartheidbygget. Man tror inte att det är sant när man ser den enorma mur som slingrar sej fram på så många ställen på Västbanken, och man undrar hur detta kan hända utan att omvärlden reagerar mer. Ett folk håller på att bli inmurat, så enkelt är det. Den största checkpointen till Bethlehem går rakt genom muren, och säkerheten är extrem. Eftersom alla på bussen var antingen amerikaner eller västeuropeer var det inga problem för oss att passera, så vi var inne i Bethlehem på några minuter.

Första dagen var reserverad för sightseeing, så vi såg födelsekyrkan och "shepheards' field," alltså där fåraherdarna såg stjärnan äver Jesusbarnet. De flesta av oss hade föreställt oss att fåraherdarna hade fått vandra i timmar eller kanske dagar för att ta sej fram till stallet, men faktum är att det är typ 10 minuters gångväg... Lite antiklimax tyckte vi.

Första dan i Bethlehem gav ett väldigt deprimerande intryck. Det var svinkallt och mulet och hela stan tycktes ligga öde. Med tanke på att påsken är en av de turisttätaste tiderna på året och att 90% av invånarna i Bethlehem lever på turism, kändes det extra bittert.

Efter Bethlehem åkte vi tillbaka till Jerusalem. Vi gick till den gamla delen som är otroligt häftig med små gränder överallt. Vi gick till kyrkan som byggts där Jesus korsfästes och sedan begravdes (The Holy Seplica på engelska...). Det är lite skumt att se folk stå och gråta över en bit sten som är det enda som finns kvar av stället han begravdes på... För oss hedniska svenskar känns det ganska främmande.

Efter att ha tittat på fanatiska kristna gick vi till glagomuren och tittade på fanatiska judar. Vi råkade vara där just på passover (vet inte vad det heter på svenska) så det var packat med folk. Folk vid muren stod och vaggade fram och tillbaka och läste böner högt för sig själva och såg typ ut att vara i trans... Kändes nästan lite småläskigt, men samtidigt var det ju otroligt intressant. Muren är uppdelad mellan kvinnor och män, så tyvärr fick jga ju inte gå in och titta på männens sida som nog är annu mer extrem. De allra mest ortodoxa männen har på sig några slags pälsmössor som är aldeles fyrkantiga... som en hårig låda ungefär... Dom är så heliga att dom vägrar se kvinnor i ögonen, så för att undvika synden går dom och stirrar rakt ner i marken hela tiden. Jerusalem är verkligen ett märkligt ställe...

På kvällen var vi ett gäng på 14 pers som gick ut och åt middag på ett litet ställe nära hotellet, men vi var alla så trötta att vi nog låg i sängarna vid midnatt.

Första mötet med murhelvetet

Checkpointen till Betlehem

Födelsekyrkan

Mitt i Betlehem

Här föddes tydligen Jesus...

En israelisk bosättning i bakgrunden. En del av den är byggd på olaglig mark, alltså mark som erövrades 1967

Moi

Här ser man tydligt hur muren omringar en liten by

Downtown Jerusalem

På den här platsen korsfästes Jesus

Klagomuren

Dag 1. Ditresa

Vi var ungefär 25 pers som glada och förväntansfulla hoppade på den chartrade bussen utanför AUC vid 9-tiden söndag morgon. Resan fram till gränsen var relativt händelselös, Sinaihalvön har inte direkt världens mest intressanta natur... öken, öken, några coola bergsformationer, och så öken igen... Bussen tog oss till den egyptiska semesterorten Taba (eller semesterort och semesterort...det ligger ett Hilton Hotel där, that's it) som ligger bara några meter från gränsen till Israel.

Den egyptiska bussen kunde inte åka in i Israel så vi fick själva bära våra väskor över gränsen. Den egyptiska delen av gränsen gick skitsmidigt, inga problem. Vi var alla positiva och tänkte att vi är nog on the road igen om nån timme eller nåt...

Jag antar att problemen började när de israeliska säkerhetsvakterna började kolla våra väskor. Saken var den att alla var tvungna att ha med sej en väska med skolmaterial till barnen i flyktinglägren, så vakterna blev väldigt mistänksamma när dom såg alla skrivböcker, pennor, linjaler, världskartor mm som alla "skulle ge som present till vänner" haha... Det är inte så smidigt att berätta att man ska till Palestina och speciellt inte till flyktingläger, då kan det vara problem att komma in i Israel. När som sadan såg allas egyptiska visum och förstod att vi var där och pluggade arabiska blev vi väl terrorstämplade på direkten.

Vi kom inte officiellt in i Israel förrän 8 (åtta!) timmar senare!! De flesta av oss fick tillbaka passen efter "bara" 5 timmar, men en del som verkade extra suspekta (typ hade palestinska förfäder eller hade rest i skumma länder som Pakistan eller Afganistan...) fick vackert vänta i ytterligare 3 timmar... Helt sanslöst...

På grund av detta kom vi inte fram till hotellet i Jerusalem förrän vid 5-tiden nästa morgon. Efter att ha varit på resande fot i drygt ett dygn fick vi nöja oss med 5 timmars sömn för att sedan börja dag nr. 2 glada och "utvilade."

Uppdatering

Jag förstår att ni börjar undra... överlevde hon inte Västbanken eller vad är det frågan om? Jag vet att det var länge sen jag bloggade. Saken är den att jag har behövt lite tid att samla tankarna efter resan. Dagarna där var så intensiva att man aldrig hann sitta ner och reflektera över alla intryck, så när jag kom tillbaka till Kairo i söndags kändes det som om jag blivit mentalt överkörd av en lastbil. Nu har det gått några dagar och jag har lyckats få lite distans, så jag håller på med en återberättelse av resan. Tyvärr har jag bara hunnit till dag två än så länge, men jag lovar att hela resan med bilder kommer finnas på bloggen nån gång under helgen... Håll ut!

Snart dags...

Får bli ett kort inlägg ikväll... Klockan är för mycket och jag ska upp tidigt. Igår var det en palestinsk festlighet (Land day) som firades med pompa och ståt på AUC. Al Quds Club hade fixat ett jättefint evenemang med poesi, musik, dokumentär... och så såklart Dabka, palestinsk dans! Yours truly var självklart med och uppträdde. Aulan var proppfull så det var rätt nervöst, men det gick jättebra och det var skitkul!!! Amerikanerna som åker med till Israel/Palestina har sagt att om vi blir kidnappade på Västbanken måste jag lova att dansa så kanske dom släpper oss... Låt oss hoppas att det inte ska behövas...

Imorgon går alltså bussen mot det heliga landet. Ca 10-12 timmars bussresa, samt minst 4 timmars väntan vid gränsen är vad som väntas... Tjohoo.. Vi beräknas komma fram till Jerusalem vid 2-tiden på natten. Shit, börjar nästan känna mej lite helig.... Tänk att man ska till Jesus hemmaplan...

Så här såg det ut!

Gruppbild på en del av dansarna. Fr.v. Thalia, Fouad, Reem, Hanna-panna, Rajai och Ahmed. Snubben som hukar är okänd...

Fouad, Ahmed och Rajai visar några moves!

Otroligt välförtjänt öl och sheeshah!

Några observationer...

Igår tyckte jag man kände att det låg något i luften i och med omröstningen... Svårt att förklara vad, men det är klart att alla militärbilar som stod parkerade precis överallt gjorde sitt till... Det satt affischer med presidenten överallt och om man försökte riva mer dom kom polisen och skrek. En kompis till mej ville ha en som "souvernir" men blev hotad med arrest av polisen. Tahrir square var lugn under hela dagen, men tydligen pågick det demonstrationer på andra ställen i Kairo. En annan kompis till mej var där och berättade hur polisen höll varandra i armkrok och omringade demonstranterna så att dom inte kunde komme ut, för att sedan tydligen få "the shit beat out of them" som han så vackert uttryckte det, och tillslut bli arresterade. Var ju som sagt inte på plats så jag kan inte lova att det var exakt så det gick till, men det låter rimligt. Ska bli väldigt intressant att få sitta på första parkett under de kommande två åren och följa utvecklingen. Tyvärr tror många att det kommer bli en utveckling till det sämre. Den som lever får väl se...

Utsikten från ett av AUCs fönster. Bara en bråkdel av alla militärbilar i Kairo...

Tahrir Square sett från AUCs tak. Allra längst till höger (i rosa) ser man det kända Egyptian Museum. Lustigt att jag har lyckats ta en bild med nästan inga bilar...! Annars är det nästan omöjligt att ta sej över gatorna runt Tahrir, trafiken är oftast fruktansvärd.

Här sitter jag och är trött.... Tahrir square i bakgrunden...

Vårväder och politisk tumult...

Idag gick jag äntligen och registrerade mej på svenska ambassaden. Det innebär typ att jag står med på deras e-maillista, och skulle det hända nåt dramatiskt i Egypten så vet dom om att jag är här... Kan ju kanske vara bra! Det var världens underbaraste väder på morgonen som jag njöt av på vägen till ambassaden. Vi har haft en del sandstormar som renat luften över Kairo, så det är lite lättare att andas för tillfället. Det var strålande sol och klarblå himmel med en svag bris, så det kändes precis som en svensk sommardag, mmmm! Nu har det tyvärr mulnat på lite, vilket i och för sig är bra när man måste plugga...

Bussresan hem från skolan tog betydligt längre tid än vanligt idag på grund av ett stort polispådrag inför kommande demonstrationer. President Göran har föreslagit en del stora ändringar i konstitutionen, vilka inte är så populära bland oppositionen. Bl.a. en ny anti-terror lag som ger polisen rätt att arrestera folk på gatan samt att avlyssna telefon eller internet samtal. (Låter lite som en annan mäktig man på andra sidan Atlanten...) Amnesty international har sagt att detta är "the greates erosion of human rights in Egypt in 26 years" vilket ju är alvarligt. Risken finns att Egypten blir ännu en polisstat... Göran vill även förbjuda alla religiösa partier, samt ändra en massa andra amendments som jag inte orkar gå in på nu. Enligt regeringen är det ett sätt att stärka demokratin, men det är klart att de egentliga anledningarna kan diskuteras. Själva omröstningen äger rum imorgon (måndag), så det kommer vara stora demonstrationer vid Tahrir Square vilket ligger alldeles bredvid AUC. Får återkomma imorgon om utvecklingen. Måste säga att "dn.se" har väldigt dålig information om situationen i Egypten för tillfället. Skamligt...

Party på Nilen...

Usch vad trisst.... Har suttit nere i datasalen i flera timmar och filat färdigt på en uppsats, och tänkte att nu när jag kom tillbaka upp till rummet så skulle det vara en massa roliga kompisar på skype eller msn att prata med. Och i alla fall ha ett missat samtal på mobilen... Men icke, alla kommunikationsmedel ligger öde..... Bittert. Då var det betydligt roligare igår! Blev medbjuden på en födelsedagsfest av Jon och Nick. Ingen av oss kände födelsedagsbarnet, men det var helt ovesäntligt eftersom festen ägde rum på en båt! Om man får gå på fest på Nilen bryr man sej inte så mycket om vem som råkar fylla år... Båten var ute och åkte i ca. 3 timmar upp (eller ner?) för Nilen, medan vi dansade uppe på däck under bar himmel. Definitely life at its best...

Hela gänget...nästan... Fr.v. nån fransk brud (inte del av gänget), Ghazy (inte heller del av gänget...), Jon, Gemma och Nick!

Påsklovet

Jaha, nu när jag har betalat och allt är klart så kan jag berätta vad jag ska göra på påsklovet (första veckan i april). Jag ska hänga med på en resa med skolan till Israel/Palestina! Vi kommer bo i Jerusalem och sedan göra dagsutflykter i Israel och Västbanken. Kommer även få träffa högt uppsatta ledare inom Hamas. (Får jag skriva det eller kommer jag få CIA efter mej nu...? Eller kanske pappa...?) Förra året åkte dom till Libanon och fick träffa Hassan Nassrallah (Hisbollahledaren)... Det kommer bli en ca. 10-12 timmars bussresa från Kairo till Jerusalem som jag faktiskt ser fram emot, att åka buss genom Sinaihalvön och sen upp genom Israel är ju inte nåt man gör varje dag. Men det är klart att mest ser jag fram emot att med egna ögon se de palestinska områdena, framför allt flyktinglägren. Ska försöka sova en natt i Dheisheh refugee camp utanför Bethlehem om det går, eftersom jag har kompisar därifrån och jag säkert kan få bo hos nån av deras familjer. Men det är klart att alla historier om israeliska soldater och deras brutalitet skrämmer mej lite... Fast jag kommer i alla fall ha en massa historier att berätta om på bloggen, tänker låtsas att jag är där som utsänd reporter...! Shit vad spännande!!!!!

Pappa varnar...

Fick precis ett mejl från pappa som är mycket oroad över mitt inlägg om presidenten. Jag antar att ni vet om att en egyptisk bloggare hamnade i fängelse för att ha kritiserat landets regim. Nu tycker jag ju faktiskt inte att jag kritiserade nåt, jag har faktiskt inte tillräckligt mycket kunskap om ämnet för att över huvud taget kunna kritisera. Han var även oroad över att jag nämner Parfym Mohammed i sammanhanget. Om det är nåt namn man KAN nämna så måste det vara just Parfym Mohammed! Typ 90% av alla män här heter Mohammed (eller Ahmed...) och typ 90% av alla Mohammed äger en parfymaffär. Så det skulle vara praktiskt taget omöjligt att luska ut vem just MIN Parfym Mohammed är. Det skulle vara om jag tvingades berätta under tortyr... Jag tänker tvärtemot vad pappa rekommenderar låta inlägget ligga kvar på bloggen, men jag har ändrat namnet till Göran. Det kommer vara det bestående namnet om jag av någon anledning måste nämna personen i fråga igen.

Dans med lena ben!

Usch, nu har klockan blivit alldeles för sent igen... Har suttit och hinkat i mej X antal koppar kaffe, så nu börjar jag känna mej lite skakig... Men det är då jag pluggar som bäst! Hade dansträning ikväll, och fick mycket beröm av lärarna. Vem hade kunnat gissa att jag hade en naturlig talang för palestinsk folkdans, haha! Nästa vecka anordnar Al Quds Club en "Palestinian awareness week" och idag fick jag reda på att jag måste vara med och uppträda med dansgruppen inför publik... Haha, det kommer bli intressant minst sagt.

Imorgon har jag bokat tid för benvaxning. Har aldrig vaxat nåt förut, men här är det så billigt att jag tänkte prova på. Har bjudit in mej själv på några drinkar hos Jon och Nick innan för att bedöva kroppen lite... (jag vet, den förkastliga supseden...) men jag är faktiskt livrädd! Men sen blir det nog inshallah lent och fint!

Nähä, nu måste jag faktiskt få lite skönhetssömn... Ibbe datt! (God natt på farmorspråk...)

Yttrandefrihet, nån?

Nähä, det blev ingen ökenresa till Siwa i helgen. Alla var så himla trötta efter förra veckan att ingen hade lust att spendera 8 (!) timmar på en skumpig buss. Istället blev det en väldigt soft helg utan några större sensationer... Både torsdags- och fredagskvällen spenderades med ett gäng slöa amerikaner på Jons soffa. Men med billig egyptisk öl och två hela säsonger av "arrested development" på datorn så går det definitivt ingen nöd på en. Efter att ha haft typ 2-3 jättevarma veckor med t-shirtväder så slog det plötsligt om och blev skitkallt. Jag snackar jacka och vantar. Nu börjar vädret tina upp lite, men det är fortfarande betydligt kallare än man är van vid... alltså för oss som bor på den lite sydligare halvan av jordklotet, hehe...!

Idag gick jag och hälsade på parfym Mohammed. Det är alltid lika trevligt med en liten pratstund över några koppar te. Idag avhandlades Israel och Göran. Just nu är läget lite spänt med Israel... Det har kommit fram bevis som pekar på att israelerna dödade betydligt fler egyptier under kriget -67 än vad man tidigare trott, så Egypten kräver nu kompensation. Mohammed tror däremot inte att det kommer urarta alltför mycket eftersom Göran tydligen är smidig när det gäller diplomatiska relationer med grannarna. Det verkar vara det enda egyptierna har till övers för Göran som annars är allmänt hatad. Igår var det en demonstration nära AUC mot presidenten... Typ 20 pers deltog, men säkerhetspådraget var enormt. Tydligen kan man hamna i fängelse för att kritisera Göran, så det är bäst att jag förtydligar att JAG ÄLSKAR GÖRAN! (...) Här har dom ju inte mycket till övers för frispråkiga bloggare....

Trött.....

Förlåt att det blivit så få uppdateringar på bloggen på sista tiden... Skolan har helt plötsligt lagt i en högre växel, och det finns helt enkelt inte lika mycket tid över... Lovar att det ska bli bättring på den fronten. Klockan börjar nu närma sig halv två snåret på natten, och jag har precis bestämt mej för att lägga Platon på hyllan. Har prov i morgon, men nu får det banne mej vara färdigpluggat. Har sovit extremt lite den här veckan, men ibland får man offra lite skönhetssömn för den goda sakens skull! Ska eventuellt åka till Siwa i helgen, vilket är en oas i öknen. Skulle vara väldigt skönt att komma bort från Kairo ett litet tag så jag hoppas att det blir av. Nä nu tänker jag kollapsa, som Tora skulle säga. Nattinatti...

The Ark och Socrates

Jaha, så The Ark vann melodifestivalen... Har suttit vid datorn och följt omröstningen, samt lyssnat på alla bidragen. Antar att Arkarna var ett helt ok val, men Europa kanske blir lite chockat, hehe... Idag har jag haft en rätt soft dag. Vaknade vid 11 (typ) och gick ner till kafeterian och köpte frukost som jag tog med mej upp till rummet. Frukost på sängen är det bästa som finns! Sen chattade jag ett tag med en kille från Gaza som började snacka med mej på Skype. Otroligt intressant, det är så häftigt hur internet tillåter en att prata med människor man annars aldrig skulle möta. Sen gick jag till ett café för att plugga. Har prov på Socrates fem sista dialoger på onsdag, och jag har inte läst så mycket än så länge... Måste tyvärr säga att jag inte är något större Socrates fan... Men det är klart, att sitta på ett café vid Nilen och läsa är ju inte helt fel, även om läsningen inte är sådär jättekul. Sen käkade jag middag med några kompisar på en kinesisk restaurang. En ganska vanlig dag i Kairo...

Arabiska....

Shit, idag är jag en riktigt duktig flicka...jag sitter hemma och pluggar på en fredagskväll istället för att vara ute och göra stan osäker som jag brukar. Så nu sitter jag här och tragglar arabiska böjningar. Det är inte det lättaste... Alla verb har olika prefix beroende på vem som utför handlingen, och alla substantiv har olika suffix beroende på vem objektet tillhör..... Och det är inte bara t.ex. jag, du, han, hon, dom osv, utan dom har olika prefix eller suffix beroende på om "dom" eller "vi" är maskulina eller feminina., plus så har dom en speciell form för om man pratar om exakt två personer. Shit alltså... Arabiska är som så många andra språk väldigt könsbaserat, så man måste alltid tänka på maskulint vs. feminint. Det roliga är att om en grupp består av hundra kvinnor och en liten pojkbäbis, så behandlas hela gruppen som maskulin.... Hmmm.... Orättvist, jag vet.

Men det går framåt med arabiskan i alla fall! Idag råkade jag ut för en väldigt pratsam taxichaffis som hade bestämt sej för att få mej att prata arabiska. Och det fick han! Vi hade en liten konversation om var jag kommer ifrån och vad personerna i min familj heter och vad jag gör i Egypten och lite sånt. Det känns som att knäcka en hemlig kod när man börjar förstå lite av vad folk säger! Och jag har blivit rätt bra på att läsa och skriva. Helt plötsligt tycker jag att "ﺏ‎" är ett självklart "B" till exempel, och jag behöver inte längre spendera tid på att klura ut vad bokstäverna står för. Det gör livet här betydligt lättare...

Ok, det här var dagens språklektion.. Yalla, nu måste jag plugga vidare!

View from the Nile...

I fredags åkte jag och Jon på en båttur på Nilen. Det var helt underbart med lite lugn och stillhet, ibland behöver man komma ifrån Kairos kaos om än bara för någon timme eller två...

En vanlig dag på AUC

Ojoj, nu var det länge sen jag uppdaterade bloggen... Mamma ringde för några dagar sen och undrade om allt var ok eftersom jag inte skrivit på så länge. Allt är bara bra, men förra veckan var otroligt stressig. Jag var på universitetet ca. 12 timmar varje dag p.g.a. olika aktiviteter, helt sanslöst jag vet! Det här kanske vore ett bra tillfälle att göra pappa glad och beskriva en vanlig skoldag för mej på AUC...

Jag börjar varje dag klockan 8 med 2 eller 3 timmar klassisk arabiska beroende på dagen. Har sedan en 3 timmar lång rast som jag brukar åka hem och vila mej på, men förra veckan hanns det tyvärr inte med... Sen har jag en timma antingen filosofi eller engelska beroende på vilken dag det är, för att sedan ha 1,5 timmar egyptisk arabiska. Sen har jag ca. 2 timmar rast som brukar användas till att äta och eventuellt plugga lite. Om det är tisdag eller torsdag används tiden till att planera dagens engelslektion med mina två "kollegor" Ibrahim och Elisabeth. Sen har jag olika saker för mej på kvällen. På måndagar har jag Debka, vilket är en palestinsk dans. Det är jättekul, men det är väldigt mycket hopp och skutt i dansen så det är typ ett gympapass! På tisdagar undervisar jag i engelska för STAR (student action for refugees). Just nu håller vi på med lite repetition av present tense, typ skillnaden mellan "I eat" och "I'm eating." Tack och lov för Google...! På onsdagar har jag möte med Al Quds. Vi håller på att planera en "Palestinian awareness week" i mars, så det är en del jobb med det. På torsdagar undervisar jag igen. Oftast kommer jag inte hem förrän kl. 20, så om jag inte hinner åka hem på min förmiddagsrast så blir det lätt 12 timmar på campus. Den här veckan var det extra stressigt för att Al Quds hade en del aktiviteter på campus. Bl.a. var det en sit-in (sittprotest... är det ett ord?) tillsammans med "the student union" mot en israelisk utgrävning i Al Aqsa moskén i Jerusalem som kanske kollapsar om urgrävningarna förtsätter. Moskén är jätteviktig som symbol för palestinierna, samt så ligger den i östra Jerusalem vilket är palestinsk mark. Det kom i alla fall mycket folk till protesten så det var kul. Klart att många elever bryr sej om moskéer eftersom majoriteten är muslimer. Det blev i alla fall en väldigt intressant vecka, om än alltför lång....